Inte för att det kommer som någon direkt överraskning, men det är nu bekräftat att Magdalena Ribbing verkar till synes humorlös. Hon tycker nämligen inte om att bli kallad för Maggan. Uppskattar helt enkelt inte att människor tar sig friheten att lite skämtsamt kallar henne för Maggan. Hon heter ju Magdalena, för bövelen. Men Maggan! Kom igen, slappna av! Är det verkligen hela världen om någon kallar dig för Maggan? Är det verkligen något att reta sig på? Jag köper att det kanske är respektlöst att fortsätta göra det om man blivit tillsagd att sluta, men jag tycker nog Maggan är lite överkänslig.
Men så retar jag mig ju på nästan allt Maggan tycker, tänker och tar sig tid att skriva om i DN. Det är väl inte heller någon överraskning. Att hon sedan i spalten jag länkat till ovan bara exemplifierar med svenska namn, med ett undantag, från överklassen, retar mig nästan ännu mer. Kan du uttala Narkiniemi? Jag antar att Maggan skulle ursäkta sig med att hon är svensk och omöjligt kan veta hur man uttalar Narkiniemi. Av precis samma anledning har jag svårt att veta hur jag man uttalar Ohly, och det är just det är hennes von oben attityd när det kommer till sånt här som är allra jobbigast. Hon verkar fullkomligt omedveten om att sådan här frågor innehåller maktförhållanden som handlar om klass och etnicitet, eller så vet hon det och vill helst inte låtsas om det. Det här är vett och etiktt, punkt och slut. Det här är oberoende av tid och plats och om du hävdar motsatsen har du fel. Jag vägrar bara köpa det.
måndag, december 08, 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag blir dock helst inte kallad Marianne eftersom jag inte heter det.
Det handlar ju lite grann om vem som säger det och i vilket sammanhang. Om en person jag känner skämtar till det och kallar mig för någon variant av mitt namn, skrattar jag mest, men om någon jag inte är närmare bekant med skulle få för sig att göra det tycker jag inte att det är lika kul.
Skicka en kommentar