Groupie me groupie you

När jag på annandagen vinglade runt på Berns Terass, fick jag syn på upphovsmakaren till en av de bästa svenska raplåtarna genom tiderna, och med lite innanför västen kände jag mig modig nog att kunna meddela detta. Varpå människan ursäktar att han inte hade sin mobil med sig, varpå jag påminner denne om att sin nuvarande civilstatus ( det vill säga upptagen), varpå jag då får frågan hur jag kan veta det, på vilket jag svarar att jag ju vet allt, och då får höra att man ju ändå kan ta för sig lite, om det bjuds. Sen går jag därifrån.

Det har tagit mig två dagar att jaga upp mig själv över detta. Fram till nu har jag varit fullt upptagen med att älta något helt annat. Först igår när jag låg och försökte somna slog det mig äntligen hur jävla genom vidrigt den här människan betedde sig. Till att börja med. Bara för att jag gillar din låt och tycker du är en grym textförfattare, behöver inte det betyda att jag går igång på alla cylindrar av att se dig. Okej att jag kan beundra din intelligens, men du är så långt ifrån min typ att det inte spelar någon roll hur jäkla bra låtar du har, jag kommer aldrig bli någon groupie. Vad får dig att tro att jag vill ligga med dig bara för att jag gillar din musik? Hur självgod får man bli? För att inte tala om din stackars partner. Men så kanske din partner var en groupie, vem vet?

Låten ja, den är ju fortfarande lika bra, men jag försöker låtsas om att det är någon annan som skrivit den.....