Hybris

Det är verkligen sorgligt att somliga människor tycks tvivla så mycket på sin egen förmåga, att de inte vågar anta utmaningar, av rädsla för att misslyckas. Eller kanske av rädsla för vad som kan hända om dom utvecklas, av rädsla för förändring. Av rädsla för det obekanta och nya, väljer dom det sedan länge så välbekanta. Kanske är dom förtjusta i känslan av att behärska något, känslan av att vara bra, utan att fråga sig själv om det inte är ganska självklart att dom är det, då dom är överkompetenta.

Men sen finns det dom som lider av ren hybris. Som så gärna vill vara bra, så gärna vill behärska något, att dom ger sig i lag med saker dom inte klarar av. Och det är ju just risken för att uppfattas som en sådan, som dem som står och stampar på samma ställe, inte tar nästa steg. Det är verkligen en balansgång, och en mycket intressant sådan, just för att den säger så mycket om hur bra eller dåligt någon känner sig själv. För vissa handlar det inte om att dom vill ha utmaningar, utan om att dom besitter en enorm övertro på sin egen förmåga. Dessa människor blir alltid lika arga och provocerade av sanningssägare som försöker intala dem att kanske inte avancera i den takt dom själva skulle önska. Men dom borde kanske bli lite mer ödmjuka, och bättre på att lyssna.