Jag har en arbetskamrat. Det känns som att den här människan inte gör annat än gnäller, dag ut och dag in, timme in och timme ut. Av någon outgrundlig anledning är de kunder min kollega alltid får fittor, bittra jävlar, och så sjuuuukt bitchiga. Aldrig kan det ha något att göra med att min kollega kanske inte alltid är på helt strålande humör. Aldrig. Det är alltid kundens fel. Jag börjar bli så ofattbart trött på att lyssna på den här människan att jag nu kategoriskt undviker denne, de få gånger vi jobbar tillsammans. Bara att vara ens i närheten tar mer energi än vad man kan föreställa mig, och då mitt jobb bitvis kan vara mer slitigt än vad man kanske kan föreställa sig, behöver jag all energi jag kan få.

Inte nog med att den här människan är så duktig på att fokusera på hur jävla dumma i huvet somliga av våra kunder är, som genom ett trollslag tycker helt plötsligt alla som sitter i närheten också det, och så gör man inget annat kvällen igenom än att gnälla på hur korkade alla som ringer in till oss måste vara. Och det är inte särskilt roligt om man har ett åtta timmar långt arbetspass framför sig.

Min kollegas agerande och attityd har dock fått mig att undra över hur det kommer sig att somliga människor tycks sakna förmåga att rannsaka sig själva. För egen del kanske jag gör det lite för ofta, men det är dock något som jag börjat göra först på senare år, just för att jag varit fången i en bur där jag skyllt allt som händer mig på alla andra utom mig själv. Och det är kanske därför jag blivit mer uppmärksam på hur vissa i min omgivning tycks sakna förmåga att göra det samma. Men det kanske inte bara är av ondo, det påminner mig om att jag själv kanske borde göra det .