Dance, dance,dance

Mycket här i världen är orättvist. Senaste veckan har mina tankar kring det här med vad som är rättvist och inte dock kretsat kring något så världsligt som SYTYCD. Till att börja med är det orättvist att dansarna vid alla auditions i gallringen där de får göra en koreografi fått göra streetdancekombinationer. Då kan man ju tycka att vilken dans man än väljer så blir det orättvist men hade det inte varit vettigare att dela in dansarna i grupper på grundval av deras dans och sen låtit dom prova det totalt motsatta?

Först under workshopen, detta så till leda överanvändna ord i detta sammanhang, fick man äntligen se lite jazz, lite modernt, och då blev det desto viktigare att skänka karaktär till dansen, att göra den till ett uttryck. Jag vet iaf ett par som jag säkerligen hade låtit ryka långt mycket tidigare hade detta moment legat lite tidigare in i tävlingen.

Och så nu då.När det kommer fram att det så klart är en tävling mellan nationer, där endast fyra tjejer och killar från varje land får gå vidare. Då blir det ju fullkomligt sjukt orättvist.De svenska killarna var verkligen helt jävla fantastiska men hade sån sjuk otur. Och jag tycker inte att det borde spela någon som helst roll.Det kanske är orättvist i sig, att låta dansen avgöra, för att det då kanske skulle sluta med att de bara var danska tjejer någon ensta norsk gutt och resten svenskar. Men det är väl ändå en danstävling?