Kära dagbok

Människan som skulle gått med kökssoporna har så inte gjort. Detta har de andra boende på min korridor, mig själv inräknad, bara beskådat i takt med att sopkorg efter sopkorg blivit fullare och fullare och nu idag helt och hållet gått över bristningsgränsen. Jag önskar att jag var lite mer ödmjuk och hänsynsstagande, så där som jag föreställer mig att goda kristna är, och inte blev helt galen över detta, men det är helt jävla fucking ofrånkomligt. Jag blir lika sur på mig själv som inte går med soporna, som jag blir på mina andra grannar som inte gör det. Jag blir också förbannad på människan som skulle gått med soporna och har precis skällt ut honom för att inte ha bytt dag, han skyllde nämligen på att han varit borta. Jag är också sur på en annan av mina grannar som satt upp en lapp på dörren till köket för att han inte verkar ha ett enda uns av självrannsakan i sin kropp då han bara tjurar om att den som ska gå med soporna borde göra så, när han så enkelt själv skulle kunna lösa det här utan att låta det bli en konflikt, eftersom lappen nu visat sig vara undertecknad med fel namn, och dessutom har fått mothugg av någon annan boende som tycker att den som undertecknat inte borde kasta glas i stenhus och så vidare. Ett klassiskt jävla ilandsproblem helt enkelt.

Jag är allmänt retlig överlag i dessa dagar.Jag och min psykolog försökte idag komma fram till varför men är ännu inget på spåren. Risken finns dock att min närmaste omgivning nog kommer uppleva mig som en riktig subba, och det utan någon som helst rimlig förklaring, om dom nu inte vill sätta sig ner och lyssna på när jag ältar i någon timme eller två. Igår blev jag lack på en tonårsbrud som på coren satte sig för nära mig, sedan inte följde instruktionerna utan gjorde egna övningar, vidare inte tog i ordentligt på de övningar hon ändå gjorde utan bara var allmänt loj.Okej att hon är en typisk disträ tonåring men jag kan ändå inte låta bli att provoceras av hennes enorma respektlöshet mot gympaledaren och mot hennes föräldrar som antagligen betalar rätt mycket för att hon överhuvudtaget ska kunna träna där. På föreläsningen igår gick jag in i en helt sjuk diskussion med en tjej bara för att jag hatar hennes sätt att prata på och tycker att hon har så äckliga ögon. Jag föraktar henne för att hon ger ett så blajigt intryck, hon är arketypen för en blyg tjej som inte vågar ta plats med sitt kroppsspråk och sånt gör mig ledsen och då är det som om mobbaren i mig väcks till liv och vill knäcka henne.Fan vad jag skäms över det.Överlag hatar jag stora delar av min kurs för att dom ställer så korkade frågor och inte verkar läsa litteraturen trots läsanvisningarna. Detta gör föreläsningarna fyllda av en massa dötid och jag hatar folk som slösar med min tid.