Jag såg Half nelson för några dagar sedan. Den blev till att börja med liggande i en vecka, då jag ju hade hela veckan på mig att se den, för att jag sedan var tvungen att stresse den samma dag då jag skulle lämna tillbaka den. Stressåg den i ordets rätta bemärkelse eftersom den dessutom var så där sjukt seg att stressen liksom bara blev värre.Då 90 minuter känns som 240. Där det är tysta bilder till långsam musik, utan minst tillstymmelse till dialog, som sedan förbyts i ytterligare ännu en sådan scen.
Huvudrollen spelas av Ryan Gosling.Det tog ett tag, men ganska snart kände igen honom från The united states of Leland, där han spelar en minst sagt emotionellt störd tonåring som åker in för dråp. Första gången jag såg den tyckte jag den var okej, den andra gången, då Kanal 5 visade den för några helger sedan, helt outhärdlig, på grund av ett minst lika sävligt tempo som Half nelson.
Ryan är hursomhelst mycket bra i bägge filmerna och i Half nelson spelar han en högstadielärare med narkotikaproblem. Av en slump kommer ertappas han under en tripp av en av sina elever, och mellan dessa utvecklas en speciell sorts vänskap. Eleven, spelas mycket bra, och imponerande återhållsamt av Shareeka Epps. Jag gillar hur filmen inte lämnar några klara svar på hur sagan egentligen slutar, och hur relationen mellan de två huvudkaraktärerna inte följer några bestämda uppfattningar eller är så där banalt förutsägbar som den skulle kunna vara.
Det lågmälda tempot till trots, och även om den där kossan som tog livet av Nate i Six feet under är med i några korta scener, så är filmen helt klart sevärd, även om man kanske inte ska vara mer lovligt rastlös när man ser den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar