Whitetrashtv

I senaste numret av Rodeo ondgör sig CRFN över hur tv kommit att ta vid där samhället slutar, och hur vi som tv-tittare nu bevittnar samhällets förfall. Jag håller med henne, men känner också att trenden, där tv rycker in som barmhärtighetssamariter följer ett annat mönster, andra mekanismer.

Länge var det planerat att den amerikanska helylleshowen Extremehomemakeover skulle få en svensk dito, men skattereglerna kom i vägen.Det har dock inte hindrat produktionsbolagen från att förvandla de serier dom har till välgörenhetsprogram av samma slag, där det lika mycket hjälps som stjälps.

Till att börja med tror jag att de serier som fungerar som välgörare, bara kommit att bli en naturlig fortsättning av den realitytrend som startade med dokusåporna.Dokusåporna var ren och skär provokation i sin dekadens.Folk söp, knullade och lät sig utsättas för vad som helst, i utbyte mot att få vara med i tv.För så är det med underklassen.När som inte kan prestera genom något dom gör, genom att torka våra gamlas rumpor, städa undan vår skit, servera våra skolbarn, så går dom till vilka ytterligheter som helst för att få bekräftelse. Enter förnedringstv.

Sen kom backlashen.Ingen vill se en stupfull tribaltatuerad kille stå och urinera, för att sedan följande dag höra hans bortförklaringar då hans kamratar återberättar vad som hänt. Det här har vi lessnat på för länge sen.Nu vill vi se saker som får oss att må bra, får oss att bli varma och glada. Och som av en händelse dyker serier, på serie upp med den uttalade premissen att hjälpa folk, upp i tv. Jag vill verkligen betona hjälpa, eftersom det tycks som om alla har gått på denna trollformel. Du är vad du äter, Lyxfällan, Rent hus, Singelcoacherna. Alla vill dom så gärna hjälpa underklassen. Att gå ner i vikt, bli mindre slösaktiga, städa bättre, få ett bättre kärleksliv. Utan att ens fråga sig till vilket pris dom ska bli hjälpta finns det folk som på allvar blottar sina liv inför kamerorna, och som förmodligen i stunden blir så chockade att de inte vågar säga ifrån.

Men som åskådare så är vad man ser snarare ren och skär förnedring. Som för att väcka deltagarna från slummer upprepas deras misstag, oavsett om det så handlar om matvnor, ekonomi eller städning. Hur kan folk vara så uppmärksamhetskåta att det ställer upp på att låta sig förnedras så här? Var har värdigheten tagit vägen? Skriker dom verkligen se mig så till den milda grad att dom ställer upp på vad som helst? Minns dikten "man vill bli älskad, i brist där på beundrad", och du förstår varför.

Det gör mig ledsen, arg och äcklad att se dessa program.Och i synnerhet se hur programledarna verkar vara så fullkomligt övertygad om hur gott dom gör, hur väl införstådda de verkar vara med att den totala förnedringen är en del av processen, som i längden kommer göra dessa människor bättre. Provocerande att se hur en hel samhällsklass offentligt omyndigförklarar sig själv, precis som medelklassen alltid velat ha dom till att göra. Nu får dom rätt i att de stackarna inte är kapabla att ta hand om sina barn, sina pengar, sina jobb, sina hem.