Ring P1, veckan som gått

Ring P1 är ju en yttrandefrihetens bastion, det har vi fått lära oss. Och med yttrandefriheten kommer ofrånkomligen provokationen, det är jag mycket väl medveten om. Men att folk på allvar ringer in och till att börja med klagar på att P1 pratar för mycket om Kina, utan att ha förstått att det är temavecka, är ju lite skrattretande, men samtidigt inte verkar vara på det klara med hur folket i Kina lider, vilket ju på sätt och vis väldigt tydligt visar varför en temavecka om just Kina är så nödvändigt, det är minst sagt upprörande.

En man tycker det är förment av Helena Sahlberg att ta upp det där mejlet hon och så många andra korrespondenter fått skickat till sig, nästan med en air av att hon ju får skylla sig själv. Men hör du vad du själv säger människa? Helena Sahlberg är journalist, utsänd av Sveriges Radio att rapportera från Kina om Kina. Om hon på något sätt skulle gå i den kinesiska diktaturens ledband skulle det vara ett totalt misslyckande på alla sätt och vis, och att då inte rapportera om diktaturens försök att tysta henne, vore direkt pinsamt, eftersom ju just försöket att göra så illustrerar under vilka villkor den kinesiska befolkningen lever under. Om vad utländska korrespondenter får i mejlkorgen, för att sakligt ha rapporterat om de förhållanden som råder i Kina, är en anklagelse, så borde det vara väldigt nära till hands att förstå, även om man sitter långt fjärran från Kina, att vad den kinesiska befolkning dagligen tvingas utstå är väldigt mycket värre.

Seriöst. Det kan inte bli nog pratat om detta. Jag vet att man kanske till slut lyssnar på att höra, men då har man i alla fall hört lite grann. Om motsatsen skulle vara total likgiltighet så vore vår värld väldigt mycket fasligare.