onsdag, april 16, 2008
Överexponering nej tack
Dagens mest överexponerade, för att kanske slå till med veckans till och med, måste väl ändå bli Joel Alme. Och då vill jag påpeka att jag inte ens länkat till Punkt.se:s artikel. Jag har inte ens orkat läsa det för killen andas mjäkighet och slätstrukenhet på ett sätt som jag sällan skådat.Och när jag sedan precis efter att jag lagt ifrån mig Punkt.se noterade att även City skrev om honom så blev jag än mer övertygad om att jag inte skulle gilla honom.Faktum är att jag är helt övertygad om att det är precis den här typen av överexponering som kan skada artister som Joel Alme allra värst, för istället för att göra folk ens det minsta nyfikna, så blir dom avtrubbade och mätta. Vad finns det kvar att vilja veta om någon man redan fått veta allt om? Jag är lika trött på denna människa, som jag är på att Hanna Fridén enligt konstens alla regler, så fort man hunnit glömma henne ploppar upp som gubben i lådan, oavsett om det så handlar om utseendefixering, feminism, glutenallergi eller vad det vare månde. Men till skillnad från Joel Alme så har hon ju oftast något att säga, även om jag inte alltid håller med henne. Plus att hon står för att hon vill ha uppmärksamheten,hur många gör det?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Nu har jag bara hört singeln, men det är ju solskenspop när den är som allra bäst.
Haha, och jag tackar ändå nej till åtminstonde två tredjedelar av alla intervjuförfrågningar jag får! Men jag ser lite vad du menar. Ser man någon ofta som man inte är intresserad av så tycker man att det känns lite B och tröttsamt, däremot så anser jag inte att det är någon fara om de har något att säga eller om det handlar om en artist som är skivaktuell eller dylikt.
Fast jag blir väldigt mätt på folk som det står var och varannan dag om i tidningen gällande saker som JAG tycker är helt triviala, som att en artist blivit tillsammans med en tjej/kille eller så, eller att de blev utslängda från någon krog, eller att de får den skull blivit dumpade. Jag tror inte att det är bra för de flesta heller, vilket kanske är varför man bara hittar väldigt, väldigt mediakåta B-kändisar i tidningen varannan dag som helt enkelt inte syns på något annat vis.
Men jag tycker väl inte att jag hoppas på varenda tillfälle, jag tackar enbart ja om det är ett ämne jag vill diskutera och upplysa om. Eller om någon kompis vill göra en artikel, då. För man ställer upp när det behövs. Oftast så föreslår jag andra personer att intervjuva, som varje gång en journalist ringar upp och vill prata om "modebloggar" exempelvis.
Skicka en kommentar