Science of Sleep tog mig som åskådare in i en förtrollad och fullkomligt absurd värld, men gjorde det med bibehållen trovärdighet eftersom karaktärerna gestaltades med sådan uppriktighet att det var svårt att värja sig. Därför var också mina förväntningar på Gondrys senaste filme, Be kind rewind, mycket högt ställda, och nästintill omöjliga att tillfredställa.Men om det är någon jag har stor tilltro till är det detta unikum till skapargeni.
Bitvis är filmen lika bedårande som hans tidigare filmer,vissa scener är starkt präglade av den rika fantasi som är och utgör hans hela väsen, den där lekfullheten som är så smittande och som genast får det att börja bubbla inombords. Han lyckas på ett mycket träffsäkert sätt fånga det sorgliga men samtidigt mycket komiska i var och varannan situation som människor dagligen ställs inför, och det är en mycket beundransvärd egenskap.
Detta till trots, är filmen inte sådan i tillräckligt hög utsträckning. Där finns ett visst mått av galenskap, som alltid balanserar på den där tunna gränsen till genialitet, personifierad av Jack Black som väl ändå får anses vara ett komiskt geni i sättet han gestaltar sina galna, exentriska och mycket intensiva rollfigurer på, och en mycket gullig och älskvärd storyline. Men det blir också för sött, för slätstruket, och jag saknar dynamiken, dramatiken, som alltid lurat i vassen tidigare. Det är roligt, men inte roligt på det där absurda sättet som gör att man utmanar sig själv och sina egna förutfattade meningar om omvärlden, istället är det roligt, och bara roligt. Om vem som helst annars hade gjort denna film, hade den varit lika bra men uppfattats som bättre. Men nu är det ändå Gondry som gjort den och då är den, om inte dålig, så en besvikelse.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar