För över ett år sedan mejlade jag DN Insidan och försökte sälja in en artikelserie om barn till fångar, om hur fängslade föräldrar ser på sitt föräldraskap och så vidare. Då fick jag till svar att det var en bra idé som dom skrivit om, men som inte var aktuellt i nuläget men som dom kanske skulle skriva om i framtiden. Och i veckan kom den. Den är bra, men det är lika irriterande, frustrerande och lite missmodigt att inte få vara den som skriver den. Jag säger inte att jag är en unik liten snöflinga och att Dn snott min idé, och har dom gjort det så är det varken första eller sista gången det drabbar mig eller vilken annan frilansskribent som helst, det vet jag av erfarenhet, men jag kan ändå inte låta bli att bli riktigt jävla förbannad. Lägg därtill att det enda jag möts av när jag öppnar min inbox är nej, på nej, på nej, på nej, angående ansökta sommarjobb, med svaret att det i år varit ett rekordhögt antal sökande, gör att jag känner mig ganska låg. I synnerhet eftersom jag så väl vet precis vad jag kan, vill och klarar av, och börjar känna en viss frustration över att jag så gott som dagligen måste läsa artiklar av så kallade reportrar som varken har utbildning, eller kunskap nog att göra ett lika gott arbete som jag, men som är helt sjukt bra på att sälja in sig själva, och dessutom inte sällan har mamma och pappa någonstans högre upp i hierarkin. Som invandrare, kvinna och överviktig, kan jag inte låta bli att känna mig lite som Ugly Betty, med en enda skillnad. Hon har ju trots allt fått ett arbete, men det borde väl inge mig hopp antar jag.