Kära dagbok

Shoppingbloggorskorna har bestämt att gult är vårens färg och bara därför ser jag nu gult var jag mig i världen vänder.Eftersom jag hatar gult och tycker det är jättefult,i synnerhet då solgult, som av en händelse råkar vara den nyans flest ängsliga människor verkar ha valt, så är det rätt jobbigt att för tillfället vandra Stockholms gator fram. Igår såg jag en gul vårjacka och en gul kjortklänning, och bägge var tennisbollsgula, och såg helt galet gräsliga ut.Om detta fortsätter får jag helt enkelt gå under jorden. Kanske irriterar jag mig lika mycket på hur jagsvaga människor är och inte orkar ens fråga sig själva om dom överhuvudtaget passa i gult, utan bara blint följer varje tips och råd dom kommer över i (Bajs)klick, som att jag hatar gult.Vem vet.

Idag var jag på Skansen med min kurs.Jag var välklädd men höll ändå efter tre timmar utomhus på att frysa ihjäl.Inne i stugorna, som ej är uppvärmda, är det kallare än utomhus och under den sista visningen, som aldrig höll på att ta slut, övervägde jag under de sista skälvande minuterna att helt sonika gå ut i solen eftersom jag frös så förjonat.

Tjejerna som pratar engelska är i samma redovisningrupp som mig och jag tror med bestämdhet att en av dem hatar mig rätt rejält. Till att börja med kommer hon med pikar hela tiden, och tro mig, jag är inte paranoid, hon gör de facto det. Eller så säger varken hon eller hennes kompis ett enda ord.Jag hatar hur jag ständigt tar på mig rollen som gruppledare, jag orkar det liksom inte, men min iver att få vg på kursen tar alltid över och så sitter jag där och försöker styra upp allt i en grupp där resten är riktiga stolpskott. En av dom är så ofattbart korkad, hon frågar om exakt allt vi redan gått igenom.Hon hade till råga på allt klätt sig i tron att vi skulle vara utomhus vilket jag så klart inte kunde hålla mig från att påpeka var just så dumt som det låter. Och att hon fick skylla sig själv. Så gör jag när jag sprider lite god stämning i gruppen. Moahahaha.Vidare har vi en som väl går att komma överrens med men som ändå inte lyssnar på vad man säger. Eller bara upprepar allt man säger. Well well. Och så dom två engelsktalande sakerna, som inte säger någonting, eller säger emot.