Nya På stan var, med undantag för Nanushka Yeamans artikel om Kate Nash, en riktigt besvikelse. Jag vet inte om det är jag som vuxit ifrån det spetsfundiga,lätt ironiska tilltalet som jag tyckte mig skönja i en del av texterna, eller om det kanske var att samma spetsfundighet helt enkelt inte väl tillräckligt väl utarbetad för att få sin klara poäng.
Jag kan uppleva det som väldigt väldigt konstigt att DN väljer att ta in skribenter från just Nöjesguiden, som när den var som bäst för så där fyra fem år sedan levde på att vara På stans själva antites. Nu har ju Nöjesguiden också mesat till sig något fruktansvärt, men likväl. På stan, å andra sidan, har liksom levt på att vara det seriösa alternativet, som inte vågat vara bitskt och elakt, och levt under hotet om att kunna tillfredställa alla stockholmare, så väl unga som gamla, vilket lätt till att tidningen emellanåt varit supertråkig.
Nu är den lika jäkla tråkig, men mest för att den där spetsfundigheten, som man väl inbillar sig ska komma med alla gamla Nöjesguidenskribenter, är så välbekant. Dessutom också lite väl lam. Jag kan se väldigt stora likheter mellan den nya tidningen och den nöjesbilaga som Metro försökte sig på att göra för något år sedan, och bara det vittnar om att det inte verkar finnas några nya idéer överhuvudtaget, vilket borde vara ett första varningstecken.
Jag hoppas att nästa nummer kommer ge mig anledning att ändra uppfattning, annars är det tveksamt om jag kommer lägga ner några som helst resurser på att så smidigt som möjligt försöka sno tidningen från mina än så länge ovetande grannar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar