Minnen

På ett högstadiedisco i min barndom var det en skolkamrat som blev bestulen på 200 kronor, som hon lämnat i sin jacka.Man kan tycka att det är naivt att lämna 200 kronor i jackfickan, men samma naivitet visar ju på en enorm godtrogenhet som jag kan uppleva är väldigt beundransvärd. När det uppdagades att hon blivit bestulen på 200 kronor så blev Lena, som bossade på fritidsgården, och som alltid etsat sig fast i mitt minne som ungdomstids största hjälte av så många olika anledningar, riktigt jävla förbannad. Hon tog in alla i lokalen där vi höll hus och förklarade att om inte den personen som stulit pengarna erkände genast så fick vi alla lägga pengar i en skål för att tjejen skulle få pengarna tillbaka. Man kan tycka att det är att gå lite långt, att det nästan gränsar till kollektiv bestraffning, men jag har aldrig sett maken till solidaritetshandling sedan dessa, och det här är något som de flesta som bevittnade händelsen kommer ihåg som något mycket minnesvärt. Pengarna fick hon tillbaka, och vi lärde oss kanske något på vägen.