Första avsnittet av The Wire var precis allt jag hade kunnat önska mig och så mycket mer därtill. Hela avsnittet igenom sitter jag och försöker förstå hur en serie med sådan lätthet kan förena ett bra manus med god regi och gedigna skådespelarinsatser. Visst att det blev teatralt i början, och att scenen där kopiatorn fick tjänstgöra som lögndetektor kändes lite väl ploj, men ändå känns serie så trovärdig, och hur den lyckas göra det, trots att det finns så många aspekter av den som skulle kunna stjälpa den, är vad som förundrar mig.
Jag älskar att det är medierna som står i fokus, och jag kan verkligen få en kick av känslan av att medierna lyckas dra politikerna i smutsen, och det av lika delar skadeglädje som respekt för vad medierna är och ska vara, vad som är varje god journalists uppgift.
Vad ska man då säga om Dominic West, mer än att ha verkligen är en karaktärskådespelare ut i fingerspetsen. Hur man nästan kan skönja hur hans ögon börjar tåra sig mot slutet när han inser hur han ljuger så väl för sig själv som för sin omgivning. Jag är helt mållös.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar