
Detta beskriver han väldigt uppriktigt och utelämnande, men på ett sätt som ändå fängslar läsaren, och sällan gör en särkskilt obekväm. Det är intressant, och emellanåt träffande, om hur drabbande ångesten kan vara, men hur svår den också är att förklara, få folk att förstå sig på. Och inte sällan är det hela beskrivet med stor humor, vilket nog bidrar till att det blir lättare att ta sig igenom, men också bär med sig lite förhastade slutsatser om att boken kanske inte är något annat än en clowns tårar.
Kellermans bilder är inte många, men vackra och intresseväckande. Som ett stort fan av Rocky, vill jag gärna se mer av vad Kellerman kan, och då inte bara i form av den där levnadskloka hunden från Södermalm. I och med denna bok väcks denna lust ännu mer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar