Så snyggt

Eftersom att Cityakuten har uppehåll, och jag inte har tålamod nog att faktiskt sitta och se 30 minuter högkvalitativ kunskapstv i form av Kobra, så ägnar jag numera, hur mycket det än tar mig emot, den där timmen mellan nio och tio åt CSI. Jag blev förförd av förra avsnittet och var därför tvungen att se det igen ikväll. Men som alltid så fick jag en baksmälla. Manuset är så käckt och kvickt och genomtänkt att man bara vill spy, scenerierna sjukligt snygga och så är Grissom precis som i den andra två CSIerna en sån där jobbig alfahanne som alltid får sista ordet. Jag klarar inte av det. Jag förstår precis varför folk gillar det här. Dom vill bli underhållna, det är sensationslystnad written all over it med blod, sex,droger och pengar men det är snyggt förpackat i ett glänsande litet paket som gör folk så sjukt blinda för hur dåligt allt är om man skulle få för sig att repa den skinande ytan. Morderi har aldrig varit så snyggt, men problemet med CSI är att det inte kommer någon baksmälla i form av eftertanke. Det är fyndigt så att det förslår, frosseriet i människohjärnor kittlar på ett sätt som är upphetsande men samtidigt så sjukt äcklande. Just för att om det bara fick vara lite mer skitigt, och i något annat avseende än bara huvudpersonernas mörka förflutna, skulle trovärdigheten bli så väldigt mycket högre. Snyggt är det, men det gör det inte per automatik bra.