Så du tror du kan dansa?

Jag gillade det, men är inte lika sweeptaway som jag var när jag för några år sedan knarkade FloorFiller med en av mina närmaste. FloorFiller fick i alla fall mig att vilja dansa. Det var fullkomligt ofrånkomligt. Och stolpskotten var inte fullt lika många som i SDTDKD, vilket jag hädanefter kommer att kalla det.

Där förbyts istället viljan och lusten att dansa, i ett sjukt självransakande, där man inte gör annat än frågar sig själv om man kanske snarare liknar Roland på dansgolvet, än den dansdonna man tror sig vara.

Men först tjejen ut i måndags tog verkligen i för kung och fosterland. Vilket inte var trovärdigt för fem öre. I synnerhet eftersom just Roland, som jag inte tvivlar en sekund är precis vad han utgav sig för att vara, följde på det. Varför kasta in en uppmärksamhetskåt 19-åring som är beredd att göra vad som helst, som kanske kanske är estetare och som gör det som en ploj, när Roland finns? Frågan har gäckat mig nu i dagar. Jag har fortfarande inget svar på det.