Stockholmsnatt är ett måste för varje bitter, cynisk storstadsbo som med jämna mellanrum tröttnar på alla jävla hipsters, men som lika ofta inbillar sig att hon eller han är en av dem, eller som de facto är en av de hipsters som serien ständigt gör sig lustig över. Jag älskar den. Den är träffande på ett väldigt hjärtligt sätt som gör att i alla fall jag inte kan låta bli att skratta.
Upphovsmännen bakom Stockholmsnatt ligger också bakom serien Disco sucks som man kunnat läsa på Go Bangs hemsida. Även om den snarare handlar om musiknörderi på väldigt hög nivå, vilket kräver att man kanske har lite koll på helt osannolikt konstiga undergroundfenomen, så tycker jag serien på precis samma sätt som Stockholmsnatt lyckas fånga det där ängsliga draget som håller oss alla gisslan. Som gör att man sitter och dammsuger nätet efter nya mp3singlar, lusläser alla nöjestidningar i jakt på nästa stora grej, och sedan kan rapa upp sin egen åsikt på första bästa hemmafest bara för att bli betraktad som någon med koll.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Skicka en kommentar