Melo melo melodifestival

Som jag skrivit tidigare har jag gjort mitt absolut yttersta för att undvika melodifestivalen i år. Detta för att jag har så lätt att dras med i grejer. Dom som överhuvudtaget var i närheten av mig när VM i fotboll pågick 2006 vet precis vad jag menar. Då gick jag omkring och rabblade laguppställningar för mig själv, sov, åt, drack och drömde om fotboll konstant. Det var spelare, lag, tränare, tröjor, domare, målstolpar. Jag är väldigt mycket autist när det kommer till såna här grejer. Så därför bestämde jag mig redan innan festivalen drog igång att bara låta bli helt och hållet. Alltså inte titta, läsa om eller lyssna på så mycket som en ton. Prövningen kom på spinningen, eftersom två av mina spinntränare är mer eller mindre besatta i schlager och verkligen gillar Carola. Dock sa jag som det var för några veckor sedan och har, fram till nu, faktiskt inte hört ett enda bidrag. Men så kom då onsdag 12 mars, detta nådens år 2008, då en av tränarna helt sonika bestämde sig för att hela passet skulle ackompanjeras av samtliga finalister från årets festival. På 45 minuter fick jag lyssna på det som tagit det svenska folket fyra veckor, och flera hundra miljoner att rösta fram. Och kan konstatera att svenska folkets smak verkligen toksuger. Och då fick jag inte ens höra Christer för den hade min tränare den goda smaken att censurera bort.