Till att börja med så är jag lite förvånad över att manusförfattarna valde att låta Garcia bli skjuten. Att låta någon i arbetslaget råka ut för något, börjar vid det här laget, när det hänt både en och två gånger i CSI och CSI Miami, kännas minst sagt fantasilöst. Till saken här att man faktiskt skulle kunna dela in detta fenomen i två kategorier, där en medarbetare blir anklagad för brott, vilket har hänt i Criminal Minds senaste förra säsongen, samt också i CSI Miami, eller att en medarbetare blir offer, och då just på grund av sin roll som medarbetare, vilket väl varit desto vanligare. Är detta verkligen så här vanligt så ska jag aldrig ens överväga att bli FBI-agent, vilket torde vara omöjligt eftersom jag inte är amerikansk medborgare, men inte heller söka mig till CSI, eftersom där bara verkar jobba en massa självgoda alfahannar.
Men det som nu gjort att jag verkligen tappat respekten för Criminal Minds är att manusförfattarna spelar just på Garcias individualism. Hon har en egen stil för att hon är tjock, jaha. Ja, och så har hon så klart superdåligt självförtroende och tror till en början att den där snygga killen så klart inte är intresserad egentligen. Även detta är så jävla trist och tråkigt och förutsägbart att jag sätter nytt rekord i antal gäspningar. Men sen när Morgan faktiskt visar lite omtänksamhet, i form av misstänksamhet, då bubblar all den där osäkerheten upp. Javisst, för någon som mig är den minst sagt välbekant, men det gör ju också att jag verkligen känner att den är överdriven. I det avseendet är Garcia inte en trovärdig figur eftersom hon på så många sätt verkar vara en väldig dubbelnatur.Väldigt tröttsamt.
Vad lär oss detta avsnitt? Att feta brudar inte någonsin ska få för sig att snygga killar skulle få för sig att ragga på dem? Om så ändå är fallet ska man noga ta i beaktande vad man har för yrke, om det kan vara något annat han är ute efter. Enda sättet att undvika det är att ha ett obetydligt jobb som man inte vill tala om. Och sedan vara mer än lovligt misstänksam så att man verkligen jagar iväg honom, då han upptäcker att man är känslomässigt handikappad, och misstror alla i ens närhet. För sen, när det visar sig att man hade rätt, och han blir gripen för mordet på någon annan, eller man är dum nog och lita på honom och hamnar på sjukan, då kommer man träffa en kille som på alla sätt motsvarar alla ens förväntningar hos en kille. En nörd med lika stort intresse för datorer, som bara skriker subkultur med sina chinos och glasögon, och som verkar minst lika introvert som en själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar