Ring ring

Ett säkert sätt för mig att få upp ångan lite är att slå på radion precis 09.25 varje vardagmorgon. Då får delar av Sveriges befolkning för sig att vädra sina åsikter. Åsikter som emellanåt är vettiga, men inte vettigt underbyggda, andra gånger direkt korkade, och plumpt framförda, eller sorgligt cyniska.

Det mest debatterade ämnet i Ring P1 den senaste veckan, och vad det verkar den kommande,är Folkpartiets lagförslag om att slopa möjligheten att låta elever i undantagsfall slippa sim och sexualundervisning. Folk ringer in och tycker att det är helt sjukt att vi tar sådan hänsyn till dom ( läs muslimerna), dom (muslimerna) borde ta seden dit dom ( muslimerna) kommer. Och i nästa andetag jämför dessa debattörer med sig själva och hur dom beter sig på sin solsemester i Thailand. För i dessa debattörers små mikrovärldar är det samma sak att fly undan krig, förtryck, svält, hot om våld, diskriminering och allsköns misär som att åka på solsemester. Och därför borde man ta seden dit man kommer. Och efter att ha gjort denna utläggning är det dessutom förvånande många som påpekar att den där hårt arbetande 23åringen från Småland, med fast arbete, som nu bott i Sverige i flera år, lärt sig språket, och rotat sig, minsann borde få stanna. Han verkar ju verkligen ha tagit seden dit han kommer???

Jag är glad att jag låter mig provoceras av sådana här uttalanden för att inte göra det skulle vara detsamma som att vara fullkomligt likgiltig, och det är det sista jag vill bli. Samtidigt vill jag inte påstå att att dom som bryr sig om att ringa in skulle vara dumma i huvudet. Dom har bara inte tänkt igenom sin argumentation tillräckligt. För hur man å ena sidan tycker att muslimerna, som om det bara skulle vara religion som gör att dom kräver dispens från simundervisningen, ska ta seden dit dom kommer, men å andra sidan pratar så vitt och brett om hur rätt sorts flyktingar borde få stanna, är för mig fullkomligt obegripligt. Och att man inte inser att synsättet man har vilar på intolerans och gränsar till rasism, är häpnandsväckande.

Folkpartiets förslag bäddar för ökad intolerans och är i mina ögon ett inte särskilt bra sådant. Hans Ingvar Roth, författare till boken Mångkulturalismens utmaningar, skriver att vad man bör eftersträva i ett mångkulturellt samhälle är en positiv närhet och distans där olika grupper får chans att mötas, men där enskilda grupper också har möjlighet att stärka sig själva som grupp. Att som Folkpartiet nu väljer att göra, inte ta hänsyn till olika gruppers traditioner och seder kan upplevas som tvångsassimilering.

Frågor som involverar så väl grupprättigheter som genus är ofta mycket komplicerade eftersom de lika ofta, kan tyckas, står i direkt motsats till varandra. I ett försök att värna kvinnors rätt till självbestämmande har kvinnliga studenter i Turkiet förbjudits bära slöja inom högskoleväsendet. Detta har lätt till att många muslimska kvinnor inte kunnat läsa vidare, eftersom de utan slöja inte kan vistas utanför hemmets väggar. Jag kan förstå att man vill stärka unga kvinnor genom att värna deras rätt till idrott och sexualundervisning. Samtidigt tror jag inte att Folkpartiets lagförslag är rätt väg att gå. Desto viktigare är att skolorna för en vettig dialog med föräldrarna och kommer fram till en gemensam lösning.