I brist på annat har jag under sommaren börjat kolla på Cold Case. Och insett hur extremt mallade alla Jerry Bruckheimers serier är. Han har satt mallen som nu alla produktionsbolag tycks gå efter.
Teamet ska bestå av mellan fem och sju huvudkaraktärer. Utöver det förekommer det i varje avsnitt några gästande karaktärer, och med jämna mellanrum dyker återkommande gästande karaktärer upp. Det är i sammansättning av de fem huvudkaraktärerna som man snabbt märker att alla Jerrys serier följer samma mönster. Efter ett tag känns det som om man sitter och kollar på samma serie, även fast man i själva verket har zappat mellan Brottskod försvunnen, CSI och Close to home.
I samtliga serier återfinner man ett team med två kvinnor, en svart man, någon som är ensamstående, någon som är homo, någon som är före detta missbrukare, någon med ett dunkelt förflutet.
Detta har ju för Bruckheimer visat sig vara ett vinnande koncept, men frågan är väl varför vi tittare köper det? Varför vill vi stöta på samma upplägg gång på gång? Och varför ser vi på alla serierna när de påminner så om varandra? Är det just därför? Vi skulle ju lika gärna kunna nöja oss med att se på en av dem, så har vi sett ungefär samtliga. Eller varför nöjer han sig inte med att göra bara en serie?
För egen del tycker jag att det funkar, i brist på annat alltså. Men det är när man som jag på en enda dag kan se såväl Criminal Minds, Close to home, Cold Case och Brottskod försvunnen, som likheterna blir så uppenbara att dom inte går att bortse från. Det är ju mycket tack vare att han förändrar grundintrigen, det vill säga i vilken del av brottsbekämpningen som serien utspelar sig, som han lyckas vinna tittare. Men personligen tycker jag att inte att det räcker. Serierna känns ändå för lika.
fredag, augusti 07, 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar