Dagens!

Spelningen ikväll är en klubbspelning. Man får alltså vara glad om han överhuvudtaget dyker upp, och stannar i mer än en kvart. Och om han då överhuvudtaget gör något annat än bara står still på stället. Jag har med andra ord inga som helst förväntningar på den här spelningen. Det är det enda sättet att försäkra mig själv mot allt för stor besvikelse.

Det är dock trösterikt att läsa Matterhorns twitter och konstatera att han ju i alla fall är på svensk mark, ja till och med in the general Stockholm area. Nu är det ju bara nio timmar kvar som det kan hända precis vad som helst på, innan han förväntas göra vad det nu är han förväntas göra.

Och nej, det är inte någon sugardaddy som möjliggjort att jag kan gå på den här spelningen. Jag gör allt för konsten. Säljer böcker, skivor, strykjärn och skor, och står ut med tanken på att nästa månad blir den då jag en gång för alla tröttnar på havregrynsgröt med mjölk och kanel, samt biffnudlar. Stå och gnugga rumpan mot en killes stånd kommer ganska långt ner på den listan.

Jag tror inte han kommer spela Survivor. Man kan ju alltid hoppas. Men näe.