Disneytajm

Min pappa jobbade natt, så onsdag till lördag, med mellanlandning hemma några timmar på eftermiddgarna, var jag på nattdagis. För er som inte vet, så erbjuder vissa kommuner barnomsorg även för nattarbetande personal. Man får middag, kvällsfika, godnattsaga, en säng att sova i, frukost, och kanske taxi till skolan. Och man får leka med barn vars föräldrar har så spännande yrken som poliser, brandmän, läkare, sjukskötare och kockar!

Iaf. Jag tror pappa hade lite dåligt samvete över att han på grund av sitt yrkesval blev tvungen att låta mig växa upp utan brukligt fredagsmys, av typen då ungarna äter sig mätta på chips och glass framför tv:n och sen somnar på vardagsrumsmattan framför Fångarna på fortet. Just Fångarna sörjde jag inte så mycket, men när detta utspelade sig visade Svt en föregångare till Disneyklubben, som gick under namnet Disneytajm. Har ett vagt minne av att jag skrivit om detta tidigare. Disneytajm hade en manlig programledare i övre medelåldern med mustasch, som satt i ett kontrollrum på Svt och pratade om filmerna han precis hade visat, eller precis skulle visa. Återkommande serier var svartvita, väldigt gamla, men så mycket bättre, Zorro, samt Batman, den där ljudeffekterna kommer upp i bild, så att det ska ge intryck av att fortfarande vara en tecknad serie. Till detta kom en massa klassiska Kalle Anka filmer, vissa av dem har verkligen etsat sig fram i mitt minne. En med Kalle och Piff och Puff och en honungsfabrik var synnerligen bra.

Detta gick jag alltså miste om, allt för att min pappa valt en yrkesväg som krävde att han istället för att umgicks med sina barn en lördagkväll, tjänade fulla människor. Det var tills videobandspelaren äntligen gjorde sitt intåg i vårt hem på Ploggatan i Skellefteå. Med videbandspelaren öppnades oanande möjligheter. Då kunde ju pappa äntligen spela in programmet åt mig. Vilket han gjorde. Av vad jag tror är kärlek.