Om det är någon som undrar varför jag, en vecka in i Cirkus Schlager, forfarande inte skrivit ett ord om Sjögrens smäktande stämma, Etypes hårdrockshår eller något annat fullkomligt livsavgörande som har med Melodifestivalen att göra, så beror det helt enkelt på att jag tänkte försöka att aktivt undvika festivalen i största möjliga mån. Jag har so far ( peppar, peppar) inte hört så mkt som en ynka liten ton av en enda av låtarna, vilket jag personligen ser som en väldig bedrift. Det kliar i mitt kommersiella jag av halust, en obändig lust att vältra sig i allt men jag är stark och kurerar mig själv med förra årets i särklass bästa bidrag.