Man får vara elak, men man måste vara det i smyg

Ibland blir jag så där outhärdligt arg, förbannad, ilsken, vred och frustrerad. Då kommer en hejdad lust att vara elak ikapp mig. Jag vill liksom hata lite.Hämnas på alla dom som fått mig att bli så där sjukt irriterad. Kanalisera min ilska genom förolämpnigar och onda kommentarer. Men hur gärna jag än skulle vilja lyckas jag alltid stilla denna önskan. Istället letar jag mig ut på nätet och hittar andra som är elaka, och skrattar åt deras träffande kommentarer om hur hopplösa alla jävla förlorare är. För stunden känns det bättre, och jag tröstar mig med att jag i alla fall inte är lika ond som personen bakom kommentarerna, oavsett hur mycket det svider att jag skrattar åt någon, inte med någon. Jag försvarar mig också med att de som skriver de där elaka bloggarna kanske i själva verket inte är elaka, att de är just lite skämtsamma fast på ett rått och elakt sätt och att det handlar om att ta dem på rätt sätt. Det här är så klart bara ett sätt för mig att slippa självrannsaka mig själv och min del i det hela. Jag går ju exempelvis aldrig så långt till att kommentera dessa elak inlägg, varken med ett medhållande eller med att säga emot, vilket jag intalar mig själv gör mig lite mindre skyldig.

Men nu är det ju inte bara jag som gör det här.Om det är i takt med att vårt samhälle blivit ännu lite kallare och råare som gjort att folk letar sig till sidor som dessa är svårt att säga, men i samma takt som antalet mobbningssajter ökar, i samma utsträckning tvingas de lägga ner. För med antalet kommentatorer ökar också bloggarnas räckvidd och huxflux så upptäcker alla de som hånas att de hånas och då påpekas det högt och vilt att det är poltiskt inkorrekt att göra sig rolig på andras bekostnad. I samma stund dör bloggen och vi hatare måste hitta oss en ny fix. Nu när Magisk apa tvingats införa medlemskap för sin blogg, och lägga ner Stureplans vackraste, så har jag vandrat vidare till andra, kanske inte fullt lika elaka bloggar men ett självklart komplement. Vilka tänker jag inte berätta, för då kommer dom bli tvungna att lägga ner.