torsdag, februari 07, 2008
Jag, liksom många andra, blir emellanåt ganska trötta på den urvattnade,komersiella, intetsägande hiphopen som man som radiolyssnare dagligen möts av så fort man slår på en radioapparat. För mig representerar 50 cent den värsta av detta, just för att hans musik inte bara är fullkomligt intetsägande också rätt ofta är grovt sexistisk och får mig att vilja spy. Musik får för min del gärna vara sexistiskt, så länge den är svängig och allt annat än just intetsägande, och de låtar som ändå är det brukar jag exemeplvis älska att dansa till, men 50 har so far bara göra lyckats göra en låt jag fastnat för, och den har inte varit fullt lika vidrig som hans andra, och gullig på ett sätt som gör den svår att ogilla.
Hursom. Ständigt och jämt hör man vissa personer, ofta samma som klagar på komersiell hiphop, uttrycka en stilla förtvivlan om att hiphopen därför också skulle vara död, utan att reflektera över att det faktum att de ens tar upp ämnet som sådant faktiskt skulle borga för att den är minst sagt viril och livaktig och aldrig kommer att dö. Vad man tycks behöva då dessa tankegångar kommer vandrande i hjärnan är en påminnelse om den bra och oppositionella rap och hiphop som faktiskt gjorts och faktiskt ännu skapas. Påminnas om att man istället för att bara uppgivet rycka på axlarna åt att såna som 50 cent tycks ta upp allt utrymme inse att de ju finns dem som använder sitt missnöje med såna som honom för att uttrycka en annan åsikt, och det i hiphopformat.
Och i mina ögon finns det inget bättre motmedel än Dead Prez odödliga kampsång Hiphop. Trots att den känns gammal som gatan så är den mer aktuell än någonsin. Den är träffsäker på ett befriande ilsket och arg sätt och på ett väldigt demonstrativt och inger mig hopp. Texten är provoaktiv och knivskarp i sin kritik och får annan hiphop att kännas lam i jämförelse.
Back to beats, it don't reflect on how many records get sold
On sex, drugs and rock 'n' roll
Whether your project's put on hold
In the real world; these just people with ideas
They just like me and you when the smoke and camera disappear
Against the real world *echos*
It's bigger than all these fake-ass records
When po' folks got the millions and my woman's disrespected
We ride for y'all - all my dogs stay real
Nigga, don't think these record deals gon' feed your seeds
And pay your bills, because they not
MCs get a little bit of love and think they hot
Talkin' 'bout how much money they got; all y'all records sound the same
I'm sick of that fake thug, R&B-rap scenario, all day on the radio
Same scenes in the video, monotonous material
Y'all don't here me though
These record labels slang our tapes like dope
You can be next in line and signed; and still be writing rhymes and broke
You would rather have a Lexus? or justice? a dream? or some substance?
A Beamer? a necklace? or freedom?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar