Jag svär, det spelar ingen roll hur många gånger man ger sig ut på en myr och plockar de för den norrländska floran och faunan så typiska bären, man vänjer sig aldrig riktigt vid känslan av att naturen vill hämnas en för något ont man gjort. Nu är ju den här arma kvinnan en rookie, och fullt lika illa som för henne har det aldrig gått för mig. Men jag skäms inte för att medge att jag både en och två gånger stått och sett på hur myren sakta men säkert hållt på och svälja en av mina stövlar. På fullt allvar. Jag är glad att pappa alltid, med visst missnöje,alltid räddat först mig och sedan stöveln.