Reflektioner

Nej jag har inte dött. Bara flytt storstan till förmån för ett en stuga utan el målad i falurödfärg, där man vaknar av att solen letar sig in mellan fönsterbräda och rullgardinen. Där jag med stor fascination iakttar flugsnapparens mycket jämställda barnuppfostran. Där jag däckar i säng varje kväll efter att ha ägnat timmen innan åt att meditera i en 60 grader varm bastu. Där jag lever på nyponsoppa, makrill, ägg och tonfisk. Där jag inte tycks göra annat än prata, diskutera, gräla, wich ever way you want it, med min pappa. Där jag gör allt han säger åt mig, inte för att han säger åt mig, utan för att jag själv vill, för att jag vet att jag behöver. Där jag kan andas, tänka, tänka färdigt, få tala till punkt.

Jag lyssnade på Sofia Jannoks sommarprat och råder er att göra det samma. Jag kände igen mig, inte för att jag samlar svennepoäng. Som finne gör man inte det. Nej som blekblatte samlar man invandrarpoäng, försöker tappert bli mer invandrare än man redan är. Man behöver inte bryta som de där arma svennarna som inte haft råd att flytta från hooden gör, men man vidhåller gärna just att man faktiskt inte är svensk.

Jag har överdoserat på svensk musik och pop och detta kommer få fungera som en kom ihåg lapp till mig själv, lägg till Salems, Ane Bruns och Lalehs senaste på Spotify. En annan favorit är Lily Allens Fuck you, den måste gå upp på alistan nästa vecka, den spelas minst en gång i timmen. Henrik Torhammar är väldigt smart men pratar för fort och för mycket som om han faktiskt tänker högt, och i längden blir det outhärdligt, men vid det laget har man vant sig och då tycker man inte längre att det är fullt så illa. Han gick på semester idag så nästa vecka blir det till att irritera sig på den där Patti Hansén som låter speedad han med.

P3 döper om inte sina program efter programledarna eller vad de handlar om, som P3 Kultur, Christer etc, efter engelska låneord och jag frågar mig själv varför. P3 Live heter nu P3 Live Session, Mitt P3 heter P3 Hood, och P3 Festival heter P3 Summersession. Går P3 om möjligt samma öde som Mtv till mötes? Tack och lov behöver jag bara lyssna på P3 eller P1 en vecka till, sen är det över.

Varför lyssna alls? Kanske någon då frågar sig. Men utan radion börjar jag prata med mig själv. Det gör jag visserligen redan, och vill låta meddela att jag är ett vi. Vilka det här viet består av vet jag ännu inte men lovar återkomma när jag vet. Jag vet bara att vi krattade barr här om dagen och då kom fram till att vi sen när vi gjort det skulle göra något annat, typ kanske skura bron.

De närmaste dagarna ämnar jag, jag menar vi, ämna åt att kratta ännu mer barr, röja undan en gammal koja från sådär 30 före informationstidsåldern, eventuellt måla lite, lata mig ännu lite mera, meditera det vill säga basta, gräla/diskutera/prata med min pappa, samt gå igenom mina skolböcker från lågstadiet och återigen konstatera att jag inte var något annat än ett mindre underbarn.