Precis innan jag drog till jobbet imorse ringde min pappa. I ett försök att göra plats för vad det nu är han och hans sambo om möjligt kan behöva plats för i sitt förråd, är mina gamla skolböcker, barbiekläder hänvisade till min sommarstuga ( JA DET ÄR MIN STUGA!). Han ringde med anledning av detta för att försäkra sig om att han inte kastade fel lådor. Olyckligt nog hade nämligen råttorna hittat in i en av dem och ätit upp stora delar av en vintterock, samt kissat över alla kläder i samma låda. Den stank kort sagt rätt illa och skulle följdaktligen till soptippen.
Pappa frågade förstås hur det var annars, och jag svarade i vanlig ordning sanningsenligt att jag var lite bakis, varpå han säger "Igen?" Vaddå igen? När var jag bakis sist. Han vill då påstå att jag när vi pratades vid för några veckor sedan gav samma svar på samma fråga. Detta har jag inget som helst minne av, och har det passerat mer än två veckor vet jag inte heller om det verkligen är något att förfasa sig över. Eller är det? Senaste tiden har jag kanske varit bakis till och med oftare än så.
Jag gjorde väl precis som vilken annan 27-åring som helst med en krögarpappa som knäcker ett par vinare i veckan att han väl inte var så mycket bättre själv men på det fick jag inget gensvar, och när jag sen gick till tunnelbanan ko jag på varför. Pappa må dricka en eller två vinare i veckan, men han blir aldrig full. Han kan sitta och sippa på en vinare en hel lördagkväll och på sin höjd bli pratglad. Oftast nöjer han sig med ett par glas. Jag å andra sidan går ju all in, och det är därför jag blir just bakis. Pappa har alltid rätt, eller hur var det nu?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar