Plankarn

Idag var såååå nära att åka fast i tunnelbanan! Verkligen stresspanikångestnära! Innan ni börjar gnälla över att jag inte pröjsar vill jag bara ursäkta mig med att jag inte åker mer än kanske tre gånger i veckan, försöker gå i så hög utsträckning som bara möjligt, och köper normalt månadskort men har inte gjort det nu för att jag inte jobbar och inte pluggar.

Det lustiga är att jag undrat hur dom kontrollerar smsbiljetterna! Och idag är jag varse. Bara för att jag plankar har jag blivit väldigt paranoid, och av någon anledning idag mer paranoid än vanligt. Jag påminde mig själv när jag stod på perrongen att jag borde bli mer försiktig, typ sitta i slutet på vagnen så jag ser om de kommer gående i gången. Alltså klev jag på i slutet av en vagn, bara för att just då upptäcka att dom stod längst bort i vagnen. Då tänkte jag att jag skulle skicka in en smsbiljett. I samma sekund som jag gör just det inser jag att de ju kommer se att jag mottagit det för typ en minut sen, vilket inte håller. Och eftersom jag är värsta tönten som inte orkar tjafsa och inte kan ljuga, så hoppar jag istället av och tar nästa tåg. Jag hinner tänka att det var onödigt som fan att köpa den där smsbiljetten då jag ju ändå klev av men när vi når Duvbo så visar det sig att de klivit av och står där och väntar på oss. När jag sen blir ombedd att visa min biljett och ger min mobil till kontrotanten ber hon om mitt telefonnummer för att hon ska kunna ringa och kontrollera. Min nojja når nu nya oanade höjder. Jag hinner tänka hundra fullständigt irrationella tankar, som att hon tänker ringa spärrexpeditören men hur ska han komma ihåg mig? Att det var någon civil kontrollant som såg att jag messade efter att jag klivit på första gången? etc.

Tack och lov ringde hon till någon central och kollade vilken tid jag skickat det, och jag klarade mig. Nu får det vara nog med vardagsdramatik!