....

Är det bara jag, eller tyck inte de sena 80-talisterna, och tidiga 90-talisterna vara ett osedvanligt positivt gäng? När jag idag vandrade Odengatan fram och gjorde mitt absolut yttersta för att undvika Greenpeaceslavarna, slog det mig hur flera av dem var så där overkligt positiva och glada. En av dem som jag kategoriskt vägrade titta i ögonen vände sig när jag gått förbi om och önskade mig mitt otrevliga bemötande till trots en trevlig dag.

Jag är mycket medveten om hur bitter, cynisk och svartsynt jag framstår när jag ifrågasätter deras glada humör, men den känns ju bara så påklistrad. Så påklistrad att jag tycker direkt synd om de här människorna, för den baksmälla som måste följa på att komma hem efter att i några timmar stått och låtsats vara trevliga. Den där typen av glada anda som de visar prov på är ytterst sällsynt, och jag har personligen mött den endast en gång, och då från en djupt religiös människa. Greenpeacerna är endera frikyrkliga hela bunten, eller så delar miljöorganisationen ut uppåttjack till sina gatupredikanter.