Kötid

Kristoffer Lundström intervjuas i På stan om sina utevanor, och svarar på frågan om hur länge det är värt att köa att han köar i högst fem minuter. Och det är en i allra högsta grad relevant fråga. Misstaget som många gör är att de inte innan de ställer sig i kön bestämt sig hur länge de kan tänka sig vänta på att få komma in, och helt enkelt glömmer hur länge de stått där. Jag är ju så klart så smart att jag redan då jag ser kön, och på mindre än en sekund avgör om den är lång eller inte, bildar mig en uppfattning om hur fort det kan tänkas gå, och sen utifrån det sätter upp en övre gräns för hur länge efter det jag är beredd att vänta. Finns ju inget värre än att stå i en kö och sen kliva ur den precis innan det börjar röra på sig. Å andra sidan märker man ju rätt snart om det ine rör på sig överhuvudtaget, där är min gräns satt till tio minuter. Om kön inte rört på sig inom det, kommer det med allra största sannolikhet inte göra det, eller dröja innan det gör så, och att då stå och väna känns ju minst sagt fruktlöst.

Men sen hänger det givetvis på om man har några som helst alternativ. Någon som inte har en b-plan kanske kan köa en halvtimme, medan någon som har andra ställen som lockar inte är fullt lika tålmodig. Det handlar helt enkelt om att lägga upp en strategi!