torsdag, maj 14, 2009
Och nu, reklam
Ursäkta, men äter hon inte glassen väldigt sakta? Ja jag vet att det är löjligt att likt jag dissikera reklam, och framförallt ifrågasätta olika reklamsnuttars trovärdighet, då reklam ju tycks gå ut på att sälja med just bristen på den samma. Men ändå. Hon börjar snaska på glassen när hon åker tunnelbana, alltså är hon på väg till jobbet efter att ha käkat lunch. Vidare sitter hon på jobbet och äter samma glass i vad jag upplever är evigheter. Sen tar hon, som genom ett mirakel hem väldigt fort, fortfarande glassen intakt, och konstaterar att hon är dyrkad av hela Londons befolkning. Varför gick hon överhuvudtaget tillbaka till jobbet efter lunchen om hon bara var där lika länge som det tar att ta en tugga? Och hur lyckades hon motstå frestelsen att ta ännu en tugga på vägen hem? Eller är hela poängen med att hon äter den så sakta, att den är så mäktig att den räcker längre än man kan föreställa sig? Och inte heller smälter medan man sitter på jobbet efter lunchen och i timmar som hon sortera vad jag antar är mejl? Eller så här kanske. Hon blir så förvånad över den kungliga behandlingen att hon i rena chocken glömmer att slafsa i sig glassen som hon normalt sett gör? Hon tar liksom tre tuggor under tiden hon hinner åka tunnelbana, sitta på jobbet och komma hem till sin bejublade fanskara. Jamen jaha, ja då är det nog en i högsta grad väldigt kunglig glass. Mer kunglig en den Magnum Mandel jag tryckte i mig på under tio minuter för tre veckor sen.
Jag är vid närmare eftertanke beredd att utföra ett experiment för att ta reda på om den här reklamen verkligen är trovärdig. Det kräver att någon är beredd att köpa en Magnum Temptation på väg tillbaka från sin jobblunch, som bara får ligga högst en tunnelbanestation från arbetsplatsen, för att sedan sitta på jobbet i tjugo minuter och sedan ta sig hem, till hemmet som bara får ligga i snitt tre tunnelbanehållplatser från jobbet och under denna tid alltså bara ta tre tuggor och sedan avrapportera till mig om glassen håller för detta, det vill säga inte smälter. För det tror jag nämligen att den på vad som måste vara minst trettio minuter nämligen kommer att göra. Har jag några frivilliga?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
nej nej, hon köper glassen i tunnelbanan och åker en hållplats hem där hon sedan äter upp resten av glassen. det är fortfarande extremt långsam glassätning men iaf lite rimligare...
:o)
Skicka en kommentar