Svt måste spara. Vilket å ena sidan innebär att de arma tittare som fortfarande har tålamod med statstelevisionen ( dvs pensionärer) är lämnad åt sitt öde i sällskap med först Pistvakt och sedan Sjukan. Två svenska sit coms vars bästföredatum sedan länge redan passerat. Pistvakt kan jag väl tycka är charmigt av rent lokalpatriotiska skäl, men det är lika ofta fullkomligt avskyärt. Sjukan med bland annat Björn Gustavsson, har dock inte fullt lika många försonande drag. Okej att Lasse Lindroth, som jag i min tonår var upp över öronen förälskad i, kan fungera som ett sådant, i övrigt är spektaklet mest skrattretande dåligt.
Detta är alltså det mindre bra med att Svt tvingas dra åt svångremmen, och därför inte anser sig ha råd att producera något nytt. Med allt som Svt genom åren lagt pengar på att skapa, borde det väl ändå finnas bättre alternativ än Sjukan och Pistvakt? Och jo, det finns det. För på måndagkväll börjar man nämligen reprisera den fullkomligt geniala tv-serien Hammarkullen. Hade det inte varit för att jag i alla fall kastade ett öga åt veckans tv-bilaga hade detta gått mig helt förbi, och jag hade väl förmodligen blivit varse det hela först när det varit för sent, som brukligt är. Men nu vet jag alltså, jag är väl förberedd. Jag har inte sett Hammarkullen sedan det först begav sig, och det kan mycket väl vara så att jag romantiserar bilden av serien som bättre än vad den i själva verket var. Det är den största anledningen till att det ska bli så spännande att se serien igen. Jag minns framförallt Peter Anderssons byfåne, det där ilskna mannen som mest körde runt på sin permobil. Och Maria Lundqvists sorliga socialsekreterare. I övrigt minns jag bara inte så mycket av serien, mer än att den var så bra. Jag hoppas den kan motsvara alla mina förväntningar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar