Karma

Strax innan jul var jag ute med några kompisar och träffade då en kille som, i ett försök att imponera på mig och mina vänner, tyckte det var ett lysande beslut att göra en bakåtvolt på det inte särskilt fulla dansgolvet. Tyvärr var det ändå en tjej som råkade stå i skottlinjen och fick hans känga i ryggen, och sen raskt, efter att hon skällt ut killen ifråga, valde att lämna klubben. Varken jag eller mina kompisar blev särskilt imponerade, kanske främst på grund av att han träffade den där stackars tjejen. Hade han inte det hade det kanske låtit annorlunda.

När jag träffade killen igen kände jag genast igen honom som den där killen som gjorde en bakåtvolt och träffade en tjej i ryggen, så han gjorde ju ett minst sagt bestående intryck. Tråkigt nog är det ju också det enda han i min värld ärkänd för. Följdaktligen var det också det enda vi pratade om, till hans stora förtret. Att imponera på mig och mina vänner slog helt enkelt över i ett ältande av hans misslyckande.

När jag på Valborg frekventerade en hemmafest gjorde jag det ödesdigra misstaget att glömma namnet på en av de andra festdeltagarna. Till mitt försvar, vilket är ett minst sagt lamt försvar, hälsade jag på honom först och sedan på ungefär tio andra människor, så att jag glömde vad han hette borde vara ursäktat. När vi sen pratades vid senare gjorde jag ännu ett misstag då jag medgav att jag glömt vad han hette. Något han sedan plågade mig och omgivningen med att påminna oss om resten av kvällen. Drog den där " Har vi setts förut" " Vad var det du sa att du hette?" "Vad hett du nu igen?" Sjukt tröttsamt men antagligen enligt honom jättekul.

Men när jag igår träffade bakåtvoltskillen igen, och återigen plågade honom med att förmana honom om att inte göra några bakåtvolter på Berns terass, som för övrigt var så packad att ingen kunde röra sig ens det minsta utan att alla föll ihop en gigantisk hög på dansgolvet, så insåg jag varför jag stötte på den där odräggliga människan på Valborg. Där och då undrade jag gång på gång vad jag gjort för att förtjäna detta, men är sjukt nöjd med att jag inte lät mig provoceras. Jag fick utstå detta bara för att sätta mig in i hur bakåtvoltskillen måste känna när jag varje gång jag ser honom känner mig nödgad att påpeka att han inte skulle ge sig på bakåtvoltandet igen. Han är lika trött på att höra det, som jag blev av att blev påmind om att jag glömde den där stackars killens namn. Karma kallas det visst.