Äiti

Tänk er en blandning av Sissela Kyle, Ia Langhammar och Ann Petrén klädd i helblått från Flash eller Joy och du har min mamma i ett nötskal. En kvinna som skickar vykort när hon åker till Göteborg över dagen! Det här är inte bara lite gulligt, det är fullkomligt bedårande. I synnerhet eftersom jag inte får annat än tidningar, räkningar och lågpriskataloger. Det är få förunnat att i dessa dagar får brev eller vykort. Jag har varit en flitig pennfajtare som man sa när man fortfarande läste KP, men i takt med de senaste tio årens tekniska utveckling har jag helt och hållet slutat skriva brev, såna man faktiskt postar och måste BETALA för att de ska komma fram ordentligt, och helt och hållet hemfallit åt mejl eller chat. Mamma och jag slutade efter jul, då hon på julaftonsmorgonen då hon högljutt deklarerade att hon skaffat Facebook (eller Facebox som hon säger) att prata i telefon. Nu ringer hon mig högst var sjätte vecka, mot tidigare varje vecka. Allt annat avhandlas via Boxen. Det är väl en vanesak, och det skulle kännas konstigt att ringa henne när jag ju faktiskt kan mejla eller chatta med henne, men jag kan ändå sakna att prata med henne ibland.