Ung och dum

På väg hem från pysselkväll från Sandra hamnade jag efter Rinkeby framför en tjej som väldigt högljutt pratade dålig engelska med någon i sin mobiltelefon. Hon pratade så dålig engelska att jag först inte vågade tro att hon var svensk, men tyckte samtidigt att hon bröt på ett typiskt svenskt och väldigt norrländskt sätt. Av samtalet att döma pratade hon med någon som var mer än en vän. När hon lagt på började hon genast prata med sin killkompis om människan hon pratat med. Hon förklarade att hennes kille vara i Italien för att fixa sina papper, men försäkrade att han skulle komma tillbaka. Med varje station som vi passerade ökade min nyfikenhet något ofattbart, om jag inte fick reda på var den här killen kom ifrån skulle jag nog ligga sömnlös hela natten. Men så klämde hon slutligen ur sig det. Han var ju inte italienare, han var från Ghana! Men ambassaden hade försäkrat att det bara skulle ta några dagar. Hon förklarade också ingående att när de först blivit ihop hade han inte gillat att hon gick ut jämt, så det tog slut och sen blev dom ihop igen då hon ju kunde tänka sig vara hemma någon gång ibland. Men nu var han som sagt i Italien för att fixa sina papper. Och skulle komma tillbaka. När jag klev av tåget kunde jag inte låta bli att skaka på huvudet åt den här stackars bruden, tills jag insåg att det inte är ett dugg synd om henne. Det är rätt åt henne. Hon måste få göra sina egna misstag. Även om det så innebär att hon förgäves sitter och väntar på en kille som aldrig kommer "kommer komma tillbaka". Jag gjorde tack och lov aldrig det misstaget, men hade, om jag hade varit lite yngre och dummare lätt kunnat.