Still in love

Vore ju jäkligt skönt med ett avslut men jag har vant mig vid tanken på att jag aldrig kommer komma över honom. Han kommer förfölja mig resten av mitt liv, mest till följd av hans totala ointresse av att låta mig tala till punkt, eller ens få komma till tals överhuvudtaget. Jäkligt fegt, men oh så behändigt. Då tvingas man ju inte konfronteras med sina egna känslor heller, vilket i hans fall måste vara väldigt skönt. Tänk om han kom på att han ångrar sig också. Ångrar att han så krampaktigt håller fast vid att han inte vill ha mig. Men det är förmodligen bara som jag inbillar mig.