Svensk reggae

Reggae på svenska blir sällan bra. Bara för att undgå eventuella missuppfattningar är det jag som tycker det. Och då är det så. Det finns svensk reggae som väl är okej och kanske bra, men reggae på svenska, nja, det finns på sin höjd två bra låtar.

Varför måste det låta så fasligt grötigt? Varför måste de gurgla fram låtarna?

Ändå är det folk som absolut älskar ihjäl reggae på svenska. Jag bara undrar om dessa människor lider av tillfällig sinnesförvirring eller kanske är hörselskadade. Hur kan de för sitt liv tycka att det här är bra? Hur? I somras hajpades Movitz ihjäl och själv stod jag där och hatade dem då lika mycket som jag står här och hatar nu och förstod inte hur folk inte kunde höra att flowet var gräsligt och texterna mediokra. Okej att jag är svår att imponera på, men varför tycks alla andra vara så väldigt lättövertalade? Är det ängsligeheten som gör att folk tycks vara okapabla att forma personliga åsikter om saker och ting? Att de tror sig sakna reellt kunnande för att våga uttala sig? Men så tyck ingenting istället då? Håll inte bara med för sakens skull.



Lyssna bara på Syster Sol exempelvis. Är det någon som på allvar tror att hon pratar som hon sjunger? Hon förställer rösten å det grövsta och jag sträcker snabbare än kvickt efter skämskudden. Jaja, ni är väl blinda för alla hatare, så vem bryr sig?