Skala sakta men säkert

En av mina grannar hade idag en vän på besök. En vän som när jag kom in i köket för att laga frukost stod och skalade potatis. Jag kan inte påstå att det gick undan. Faktum är att det gick så sakta att jag för ett ögonblick trodde att Gud tryckt på pausknappen och nu satt och hackade fram verkligheten. Så jag gav honom tipset att till att börja med sikta med att få ner skalet i diskhjon och inte sopkorgen, för diskhjon var större och enklare att träffa. Han följde mitt råd. När jag sen kollat till min mikrogröt noterade jag att han höll potatisskalaren i bladet och skar yttepytte små bitar, inte ens en cm stora, en och en åt gången. Inte som jag eller någon annan, som ju håller potatisskalaren i skaftet( döh!) och bara drar bladet fram och tillbaka. Jag visade honom hur man skulle göra, för är det något jag med tiden lärt mig är det att när det kommer till matlagning kan KTH/KInördar vara precis hur jäkla korkade som helst. De kan lösa avancerade matematiska problem, men vet inte hur man använder en potatisskalare. Men här bröt då hans kompis in och undrade vad som var problemet. Och sa att det nog skulle bli bra. Men sen märkte även han bristerna i hans väns sätt att skala potatisen. Men sa till mig att det nog skulle bli bra. Varpå jag fick ursäkta mig med att jag bara ville hjälpa till, för att spara tid. När jag i själva verket fick klåda av att se människan stå där och skala i slowmotion.