I come prepared

Efter konserten igår, som jag kommer recensera längre fram, fortsatte jag mot bättre vetande vidare. Till ett ställe som var mer eller mindre stendött, där jag bara stötte på gamla spöken och där dj:n när jag föreslog att han skulle spela Rockstedy riddim bara kollade på mig helt oförstående. Där jag fick dansa till gammal skit i stil med Warning, The mission och Richie Spice. Jag förstår att det är mer eller mindre kutym att spela Ganja farmer på en reggaeklubb, men gränsen till att göra det, och i nästa bli mer eller mindre förutsägbar är hårfin. Så efter 90 minuter hade jag och mina fötter fått fullt tillräckligt. Man kan ju fråga sig varför jag brydde mig om att stanna så länge, men jag är en snålfinne. Jag slår ut allt jag lagt på en utekväll och dividerar med antalet timmar jag roat mig för att få fram kostnaden per timme. Att då betala hundra kronor för att stanna på en klubb mindre än en timme finns liksom inte på kartan, oavsett hur jäkla ont man har i fötterna.

Väl ute på gatan ville mitt sällskap ta en svarttaxi, vilket jag inte var sen att banga på, mest på grund av just de nyss nämnda smärtande fötterna. En man hörde oss dryfta detta och erbjöd att köra oss till Solna för 200 kronor. Men återigen, jag är en snålfinne och jobbar dessutom i en taxiväxel där vi erbjuder fast pris. Det vore väl ändå själva fan om jag inte, med mindre att göra i vissa stunder, roat mig med att ta reda på vad det skulle kosta att åka samma sträcka med mitt eget bolags bilar? Jag vet följdaktligen att det skulle kosta inte ansenligt mycket mindre, men i alla fall mindre än 200 kronor att åka i en mycket fräschare bil. Varför jag orimligen är beredd att hoppa i herrns bil om han inte går ner lite i pris. Vilket han ju också gjorde. Snålfinnen - Världen 1-0 !