Gnagsår

Det började med att jag våren 2006 köpte ett par jättesöta röda ballerinaskor i skinn. Supersöta! I affären kom jag med vis möda i ett par 36:or och slog till. Jag kunde ha dem en gång, och fick samma kväll jag hade det gå barfota hem från tunnelbanan för att smärtan var för stor. Jag har försökt ha dem ett par gånger efter det, men det har alltid slutat med enorm tandagnisslan.

Man kan tycka att jag efter detta borde vara vis av erfarenhet. Veta bättre än att fortsätta köpa ballerinaskor eller liknande i storlek 36. Okej att mina fötter på längden kanske är ett par 36:or men det är de inte på bredden. Jag har hobfötter, lika breda som långa. Hade jag varit statist i Sagan om ringen hade man inte behövt sminka mina fötter, de duger gott som de är. Men så är jag ju så jäkla snygg att jag hade funkat bättre som alv, för om jag drar lite i öronen ser jag underskön ut! Helt sant!

Well, well. Nu sitter jag här med inte bara ett, utan två par vårskor, visserligen inhandlade till ett pris som skulle göra både min mamma och min farmor ( supersnålfinne nummer ett och två) mycket stolta. Det och tre skavsår. Jag har stora förhoppningar om att dessa ska ha läkt och att huden ska ha härdats lagom till midsommar, och att jag sen ska kunna nöta upp skorna på de tre veckor i juli då jag har semester, men jag tvivlar. I synnerhet då jag ämnar utmana ödet å det grövsta genom att hoppa runt i ett par av dem på Magic Systemkonserten jag ska på nästa torsdag. Efter det blir jag nog sängliggande en vecka, eventuellt mer. Men jag tänker inte göra misstaget att lova mig själv att aldrig köpa ett par 36:or igen. Det finns ingen som helst idé. Hösten och vintern får mig att helt och hållet glömma att mina fötter inte ser ut som ett träsktrolls, och jag kommer förmodligen skriva ett likadant inlägg om ett år.