Trästocksfestivalen - Marcus Krunegård

Jag hade föreställt mig hur jag med mitt svårmod skulle få gå och se Marcus Krunegård med min pappa, bara för att få visa Marcus för honom och få säga att så där skulle det sverigefinska låta om man satte toner till det.Så där låter svårmod,vemod och utanförskap när man låter det ljuda lite lagom.Men den bästa av världar är alltid så främmande långt borta.Istället får jag gå själv, och stå som jag brukar precis på gränsen mellan dem som står och är lite buttra längst bak i publiken, och dem som står längst fram och hoppar varandra på tårna.