To the land of the midnight sun

Jag ska få återse min favorithåla bland alla världens jävla favorithålor, Kallunki. Det finns bara ett Kallunki i mitt hjärta och det är den by som en gång i tiden hade 36 invånare, men som nuförtiden inte hushåller fullt lika många eftersom majoriteten av byns invånare gått hädan.

Hursom.Jag ska dit.Jag är minst sagt kluven till hela den här grejen.Att umgås så intensivt med min far som jag kommer göra den närmaste en och halv veckan kommmer ta väldigt mycket på krafterna men jag har med mig min bibel, Att leva i ljuset av Shakti Gawain och kommer vid de tillfällen då konflikterna hopar sig som allra mest fokusera på den och ta tillfället i akt och meditera lite kring allt det jag aldrig annars tar mig tid att meditera över.

Så ska jag förhoppningsvis få träffa min farmor också.Buhu.Jag blir gråtfärdig bara av att skriva om det, men det känns ändå kul att få se henne.Få hålla hennes åldrade hand i min,och även om inte hon minns, minnas allt jag kommer ihåg. För så är det.Någonstans där inne kanske det finns någon som minns mitt lillgamla jag som alltid hade rätt, alltid visste allt.Men som det är nu, och så länge har varit, har den personen inte gått att få kontakt med.Det gör mig,och väldigt många i min omgivning väldigt ledsna, men har med tiden, hur sjukt det än är, blivit något vi kommit att acceptera.Även fast det svider som fasen.Jag har sagt det förut, men jag kan inte komma ifrån känslan av att allt det där jag och hon upplevt inte finns, aldrig har hänt för jag har ingen att minnas det tillsammans med.Jag har aldrig fått berätta för henne hur mycket hon betytt för mig, hur mycket jag beundrar,respekterar och älskar henne, och det ångrar jag verkligen djupt,nu mer än någonsin.

Lagom till att jag ska åka kommer sommarvädret till Sverige. Det känns ju verkligen helt underbart att jag åker när det kommer, eller kommer det då just för att jag åker?Bara för att göra saken ännu värre så råkade jag gå in på smhis hemsida för att se vilket väder Kallunki kan tänkas erbjuda, och vad möts jag då av om inte ett lite moln, varifrån det singlar, och jag skämtar inte, snöjävlakukflingor.Om det så snöar en enda liten flinga när jag är där lovar jag att ta hagelgeväret och göra min landsfränder ute i skogarna sällskap.

Kallunki erbjuder ju en enormt vacker natur, men så är det också så gott som det enda dom erbjuder.Därför kommer jag endast ha mjukisbyxor på mig de kommande dagarna,vilket får mig att fråga mig själv varför jag överhuvudtaget bryr mig om att packa ner några andra kläder, då dessa inte kommer komma till någon som helst nytta. Möjligtvis när vi är över gränsen igen, men det är nästan två veckor dit.