Veckans tips

Jag har läst mer de senaste tre veckorna än vad jag gjort på hela resten av året.När jag väl satt tänderna i Drama City av George P Pelecanos var jag fast. Inte för att Drama City är särskilt bra.Efter att ha tryckt ytterligare två av hans böcker kan jag faktiskt tillstå att den är rätt dålig. Men då är serien om Derek Strange och Terry Quinn mycket läsvärd.Kvinnokaraktärerna är förmodligen de plattaste jag skådat någonsin, dom är endera flickvänner eller horor.Aldrig någonting annat, aldrig särskilt mycket mer komplexa än så.Men Pelecanos lyckas på ett makalöst sätt dra in läsaren i en grym men väldigt verklig värld av våld,kriminalitet och organiserad brottslighet som verkligen fascinerar mig. Så till den milda grad att jag faktiskt skulle vilja bli privatdeckare, eller dristar mig till undra hur jag skulle skildras om jag var en karaktär i en Pelecanosbok.Derek Strange är en dubbelnatur, men jag gillar honom mycket skarpt.I synnerhet hans väldigt konservativa sätt,och hans kärlek till äldre musik.Vissa saker av honom är verkligen bedårande, och det är väl därför hans förkärlek för fnask i alla färger och former blir så mycket svårare att svälja.Men vill du ha något att fördriva tiden med så kan jag varmt rekomendera Ren som snö eller Ett djävulskt pris.

Dagens Youtubeklipp - Nelly Hot in here

Det är ju så tacksamt att gnälla på värmen i dessa dagar.Alla gör det.På SR Metropol var det en snicksnackare som skällde ut svenska folket för att vara omöjliga att tillfredställa.

Jag försöker komma ihåg om det var en osedvanligt varm sommar då denna låt lyckades bli en hit, och hur jag kunde gilla den och gilla Nelly.Var är han idag? Har han fortfarande det där plåstret på sig? Det ser ju så här i efterhand mest ut som att han sluntit med rakhyveln.Men på den tiden upplyste jag alla som lyssnade om att han hade på sig det för att någon satt inne, varpå alla tyckte att han var ännu töntigare.

Väcker tigern i dig

Mamma fyllde ju år.Och fick pengar i present av sina syskon och syskonbarn.Hon har länge pratat om att göra en tatuering.I alla fall i tio år minst men inte kunnat bestämma vad hon vill göra var. Jag har lagt in ett veto om att tatuera in en delfin med en boll nosen för att symbolisera balans i livet.Och då skämtar jag inte ens.Mamma har, precis som alla andra pingstvänner gone new age lite nippe på delfiner.Hon tror inte att dom är planterade här på jorden av utomjordingar.Däremot har hon pratat med allvarlig stämma om att det finns dom som tror att bananer skulle kunna vara det.

Iaf.När hon berättat att hon fått pengar berättade hon också att hon nu bestämt vad hon ska göra och var.Hon vill göra en, och jag citerar, "en tecknad tiger på språng" på vristen. Jag hade liiiite svårt att hålla mig för skratt.Brorsan satt mest och log.Sen frågade jag hur stor hon ville ha och skakade sen lite lätt på huvet och sa att en sån liten tatuering mest skulle se ut som en orange blobb.Och tecknad hur?Som Tiger i Puh?Näe, en tecknad tiger,inte som en riktig tiger. Jag fattar fortfarande inte,jag följer händelseutvecklingen med stor spänning.

Flickan, kråkan och Bellman

Min bror tittade uppfodrande på mig när jag medgav att jag inte kände till Flickan och kråkan.Han upprepade sin fråga,kände jag verkligen inte till Flickan och kråkan? Hade jag verkligen aldrig hört Flickan och kråkan? Jag bara skakade genererat på huvuvdet och sa att jag kanske hört den men inte kom ihåg den.Sen sa han det där som man alltid säger när man vill påpeka för folk hur totalt bakom flötet dom är.Alla har hört/kan/känner till Flickan och kråkan.Som för att jag skulle förstå vidden av att jag påstod mig aldrig ha hört Flickan och kråkan.Sen lyssnade vi färdigt på låten Flickan och kråkan.

Men jag undrar verkligen vem det är som bestämmer vad man ska veta, och slås av hur fullkomligt personlig den uppfattningen är.Jag dumförklarade en av mina vänner för att hon, född och uppvuxen i Sverige, inte kände till Carl Michael Bellman.Jag tyckte då, och tycker nog fortfarande att det är någon man borde känna till.Hur kan man inte göra det?Vad har man levt i för eremitstuga i tjugo år om man aldrig hört talas om eller lagt Bellmans namn på minnet?Hon trodde att Bellman i Bellmanhistorierna bara var ett namn som vilket som helst och hade aldrig slagits av att dessa historier kanske grundade sig i något. Och hon var inte ens blond!!!

Dagens Youtubeklipp - Klassliv

Frida Hallgren.Kim Sulocki.Vad mer kan man säga?

Punchad

Den här artikeln gjorde mig så där glad och upprymd som bra artiklar ska göra en.Antagligen för att jag kände igen mig i den typ av nördigheten som herrn i artikeln personifierar.Men också för att man sällan, om man är så mycket som både han och jag är sällan träffar någon som vet och kan lika mycket som vi.Det brukar göra mig lite ledsen.Sen blir jag helt uppångad över någon nördig detalj som ingen annan kan bry sig om och så går det över.

Ja, det kostar verkligen på att se så billig ut

I stugan genomlevde jag tre hela dygn i total tystnad.Det som hördes då var min egen andning,havets klunkande,vindens sus och måsarnas skränande.Jag hade för att göra en lång historia kort inte tillgång till någon radio.Det tog mindre än en timme innan jag började prata med mig själv.Jag började resonera lite med mig själv.Vanligtvis håller sig dessa röster i mitt huvud, vilket är lustigt för att dom ju då har så mycket mer dom måste överrösta.Men nu var det som om det var tystnaden dom ville överrösta.Jag vaknade varje dag och sa till mig själv " Om jag hade en radio skulle jag slå på den nu" och sa det kanske tre fyra fem åttio gånger per dag ungefär.

Så när jag väl, fem dagar senare äntligen fick en radio hade jag fått sådan abstinens från prat att jag lyssnade mig igenom Hallå eller vad fan det heter i P3 där dom intervjuade Linda Rosing. Som inte alls lät som jag är van vid att hon låter.

En sak hon sa har jag inte med några medel kunnat glömma.Hon fick först frågan hur mycket tid och pengar hon lagt på sitt utseende och gav ett mycket rakt och uppriktigt svar. Typ en halv miljon. Sen var det en annan kille som ringde och undrade varför hon gjorde det och om hon inte fattade att folk dömde efter hur hon såg ut.Och då sa hon att man inte ska döma folk efter hur dom ser ut och att hon själv aldrig gör det.Något som jag verkligen inte får att gå ihop. Hon lägger 400 000 på sitt utseende för att se bra ut, och har alltså konstaterat att världen vi lever i är ytlig och att utseende är viktigt.Men betyder inte det också att hon fattar att man, alltså alla inklusive henne själv, blir bedömda och dömda på grundval av hur vi ser ut? Jag fattar inte.Programmet finns säkert på sr.se om någon nu bryr sig.

Gårdagens SATC

Bridet Moynahan, en av alla dom där långa vackra kvinnorna som är utomjordiska till sin skönhet spelar ju Natasha i SATC. En kvinna som ska föreställa 25 och som gifter sig med Big precis efter att Big och Carrie gjort slut då han sagt att han inte kan tänka sig att gifta sig.

Det jag vänder mig emot med denna rollbesättning är ju att Bridget inte ser ut som 25.Hon ser snarare ut som 35.Jag vägrar tro att det finns någon 25-åring, överklass eller inte, som är så där brådmogen.Varken här eller på andra sidan atlanten. Det är fan irriterande.Till saken hör att hon var trettio när hon var med i SATC vilket ju gör det hela ännu mera osannolikt.Även om jag mycket väl vet att det finns tusentals exempel på skådisar som spelat mycket äldre och yngre än sina rollkaraktärer. Men aldrig förr har det irriterat mig så mycket som i det här fallet.

Dagens Youtubeklipp- Chromeo Needy girl

Inte nog med att det finns den där töntiga embedding disabled by request, nu får jag inte se videon till Hero med Nas och Keri Hilson bara för att den inte är available i mitt country.Så jag måste och sitta och muppa framför Mtv då eller? Vänta till Nas skivbolag tycker att den bästa låten från skivan kan släppas i mitt country.Jävla toktöntar.Ni överdriver er egen betydelse.

Var är verklighetens Dharma och Greg

Aldrig har jag träffat ett par lika omaka som dessa två.Och som jag önskar att jag gjort det, det skulle ju vara det ultimata beviset på att kärleken övervinner allt.Istället ser jag bara par som verkligen tycks passa hyfsat eller väldigt bra ihop. Som matchar.Och jag är besatt av tanken på att man ska matcha sin partner.Jag gillar Dharma och Greg ändå, det är ju att dom inte gör det som är lite av tjusningen med hela serien.Själv skulle jag nog aldrig kunna leva med någon som är min totala raka motsats, vad det nu må vara.Jag kan inte ens vara med någon som är hyfsat lik mig om han inte klär sig lika snyggt som jag. Så att vi matchar alltså.

Dagens Youtubeklipp- Ted Gärdestad Sol vind och vatten

Skolavslutningen i femman.Landskyrkan i Skellefteå.Vi fick sjunga Sommaren är kort, sexorna fick sjunga den här. Jag var minst sagt bitter, eftersom Sommaren är kort som vi ju alla vet är en jävla skitlåt, medan Sol vind och vatten är ett mästerverk.

Män, mitt minne och jag

Jag har ett osunt bra minne, något jag är mer än väl medveten om. Men ibland undrar jag om det inte bara är så att alla andra i min närhet har väldigt väldigt dåligt minne.Det här är både bra och dåligt, men framförallt emellanåt lite läskigt. Jag tycker ju mitt goda minne är fullkomligt normalt, men så fort jag låter folk veta exakt vad jag minns och vet om dem blir dom rädda och drar därifrån.Det är ju rätt kul.I synnerhet när det är killar man vet är upptagna som kommer fram och försöker plocka upp en, och man då kastar denna vetskap i ansiktet på dem,för att understryka hur bisarrt det är att dom ändå står där och försöker.När man vet att det inte hindrat dem tidigare, då man tvingats lyssna till ett evigt ältande om mannen ifråga, som ju verkligen inte verkar vara något annat än ett svin och man egentligen bara är glad att man insett det innan det är försent.När dom sagt att dom heter något, fast man vet att dom egentligen går under något annat namn, vilket man också påpekar och man då kan se hur det börjar gå upp för dem vad dom har att göra med.När man vet att dom kör hela den där Bruce D Ego grejen och förolämpar en så snart det går upp för dem att man inte är intresserad.Och då har dom inte ens läst det The Game, det här är killar som liksom heter Drama Queen i mellannamn, och klarar inte av tanken på att bli avvisade.Då går dom hellre hem med vem som helst, oavsett längd och storlek, än att låta omgivningen se dem lämna stället ensamma. Som om någon nu verkligen skulle bry sig.

Tvättstugeterror

Det mest obehagliga jag vet är att tvingas ta ut någon annans blöta varma underkläder ur tvättmaskinen bara för att personen inte tycks kunna klockan.Det är vad jag precis var tvungen att göra och det gör mig skitlack.Hur fan är man funtad om man slår på en maskin fem minuter innan ens tid går ut?"Jo men det kommer säkert en helt aningslös tjej som inte vågar göra något åt saken utan låter mina smutsiga kalsonger snurra vidare". In your dreams!

Och det tycks alltid vara kalsonger.Fuck vad äckligt.

Mama, im coming home

Jag har, enligt mig själv, inte författat ett enda vettigt inlägg på säkert minst två veckor.De inlägg som ändå gått att läsa la jag in lite så där hipp som happ några timmar innan jag strosade iväg för att se Jah Cure,och dessa har väl varit okej, men den senaste tiden har läsare fått nöja sig med Dagens.Och ändå har jag hela tjugo läsare om dagen! Jag är helt mållös.Jag förstår liksom inte hur det är möjligt.Det går liksom inte ihop.

Jag är iallfall tillbaka i ett land,en stad,ett hem med el och fast uppkoppling och jag ska göra mitt yttersta för att ta igen min frånvaro på allra bästa sätt. Till att börja med genom att berätta om min minst sagt traumatiska finlandsvistelse.

Till att börja med var jag mer än lovligt bakis då jag kom till Arlanda dagen för min avfärd.Det blev en två och till slut sju öl på en och samma kväll.Jag dricker vanligtvis vin,aldrig mer än tre glas, men eftersom jag inte brydde mig om Ras Shiloh, och inte hade någon att prata med eftersom jag är så känslig att jag gör slut med alla mina vänner stup i kvarten fanns det inte så mycket annat att göra i väntan på Jah Cure än just dricka. Så det var vad jag gjorde.Vilket, kombinerat med mindre än fem timmars sömn gjorde att jag,väl på Arlanda inte ville annat än illa kvickt få i mig något koffeinhaltigt.

Efter att ha fått det upptäckte jag raskt att mitt flyg gick från terminal två och inte fem som jag trodde och fick traska i vad som kändes som en evighet, detta väldigt varm och illamående eftersom kaffet inte gjorde så mycket mer än piggade upp mig lite smått. Vid incheckningnen stod en lågstadieklass från Sydafrika bestående av tolv småpojkar med alldeles för korta byxor och höll uppe kön. När jag slutligen fick lämna in min gigantiska väska försäkrade jag mig om att jag inte behövde hämta ut den för att checka in den igen i Helsingfors varpå killen bakom disken lite tveksamt försökt uttala Kuusaamo utan att förolämpa mig och mitt fosterland.Jag inser så här i efterhand att jag aldrig borde ha frågat.

I väntan på att få gå ombord planet hann jag gå runt i Taxfreen och börja sukta efter en Versaceparfym som kostar åttahundra kronor.Jag vet att den kommer bli min en vacker dag, ju förr desto bättre, jag behöver den för att min samling ska bli komplett.Lika mycket som jag behöver så väl Dior, Chanels och Calvin Kleins miniture sets.

Med på planet till Helsingfors var förutom jag, den afrikanska lågstadieklassen också Dr Alban.Det var stabilt.Det var också mkt lustigt eftersom jag så sent som dagen innan ju till slut fick träffa han jag trodde mig ha glömt namnet på som glömde bort vår första dejt, och struntade i den andra.Jag gav honom helt enkelt en tredje och sista chans och han tog den.Det jag skulle komma till var att han ser ut som Dr alban på sitt körkort men när jag sa det såg han ut som om han när som helst tänkte slå mig väldigt hårt så jag tänker aldrig mer nämna det igen, eller för den delen likna någon jag träffar vid Dr alban. Jag har förstått att det är lika illa som om någon skulle likna mig vid Barbapappa.Vilket så här efter alldeles för mycket korv, och riktigt smör som jag vanligtvis aldrig äter, inte skulle vara en förolämpning utan bara the darn right truth.

Jag hade blivit ombedd att köpa vin och cigarrer och när vi något försenade landade på Helsingfors försökte jag snabbt sicksacka mig igenom de stora klungor av desperata charterresnärer för att nå taxfreen, bara för att väl där få veta att taxfreepriserna bara gällde på reser mellan euländer och att jag följdaktligen borde ha passat på att handla i sthlm.Vilket ju så här i efterhand är fullkomligt rimligt, jag måste väl ha blivit förvirrad av Dr Albans uppenbarelse, eller kanske berusad av den där parfymen.

I Kuusaamo var det hela femton grader, och det kändes väl inte särskilt välkomnande. Absolut inte efter att jag blev stående vid bagagebandet utan att få återse min väska. Jag började där och då bittert ångra att jag överhuvudtaget ifrågasatt personalens förmåga att föra mitt bagage till Kuusaamo eftersom jag är den som tror att sånt där är ödesdrabbande. Men jag har lärt mig att ta sånt där med jämnmod, och imponerade faktiskt på mig själv genom att inte bryta ut i tårar utan bara skaka på axlarna åt det hela och tänkt att om detta skulle hända,vilket jag tror det gör de flesta resenärer förr eller senare, är det väl bättre att det gör det när jag ska till finska lappland, och inte till säg, oh det här har inte alls att göra med att jag drömmer om att hjälparbeta, säg Kongo eller Sudan.

Så utan bagage, men glad över att vara framme, och på bättringsvägen från den illaartade bakfyllan hoppar jag in i bilen och åser skog,skog,skog,skog,skog.Jag får veta att min farmor är ett paket som personalen på hemmet där hon bor i stort sett bara vänder på några gånger om dagen, och man försäkrar mig flera gånger, från flera olika håll, om att jag nog mår bättre av att inte träffa henne. "Det är ingenting att se" är en replik som kommer ringa väldigt länge i mina öron efter denna sommar, som jag vet bättre än att inte ifrågasätta.

Veckan i Finland följdes sen av att läsande,korvätande,bastande, lite mer läsande och sudokulösande, och en sex timmar lång bilfärd hem. Det var i runda tal en medeltempratur på kanske tio grader, och det regnade nästan konstant. Jag såg färre renar än vanligt, plockade inte ett enda bär, la inte ut nät en endaste gång,men fick stifta bekantskap med en lavskrika som så fort jag tog fram kameran var som spårlöst försvunnen.

Dagens Youtubeklipp - Radiohead Creep

Jag ser stjärnor

Jag skulle aldrig kunna ha en bantarblogg.Jag skulle skämmas så fundamentalt om jag misslyckades. Hur skulle jag kunna dölja det för alla miljoner läsare som varje vecka vill veta hur mycket gått ner sen sist, som vill se bildbevis och veta på centimetern hur mycket jag mist i midjan?

Men jag är så mycket elakare mot mig själv än så.Istället för att dra igång en blogg så säger jag till allt och alla jag möter så fort mat kommer på tal att jag ska försöka gå ner 16 kilo till jul.Alla undrar om jag är dum i huvet som försöker gå ner 16 kilo till jul, det tycks ju vara till ingen nytta tycker dom. Själv tycker jag att ju förr desto bättre. Och dom här människorna är min gisslan.Dom kommer försynt ta varje chans dom får till att fråga mig hur det går, och det är precis det jag är ute efter.Då tvingas jag ständigt rannsaka mig själv, rättfärdiga varje liten munsbit jag stoppar i mig, bara för att jag vet att det finns folk som förväntar sig att jag ska vara 16 kilo lättare om ett par månader.

Jag gillar inte det där tramset om att man inte ska ha så höga mål.Där är jag helt inne på Big Freds linje, sikta mot stjärnorna och hamna bland stjärnorna, kärringjävel, för att citera honom exakt. Det är bara lata människor som sätter upp låga mål.Klarar dom inte högt uppsatta mål betyder ju det bara att dom inte har viljan, so why bother? Delmål kan jag förstå, det är jag också helt på det klara med att man behöver, men att inte ha ett klart och tydligt högt mål, det är bara att göra sig själv en gigantisk otjänst, genom att förska komma så lätt undan som möjligt.Och att gå ner i vikt, det är jobbigt som fan och det är det första man måste förstå.

Dagens Youtubeklipp - Ziggy Marley Tomorrow people

Trästocksfestivalen- Kleerup

Man skulle kunna tro att man dött och kommit till himlen då man får gå på gratisfestival och se en massa bra band som man älskar utan att det kostar en enda liten spänn.

Trästocksfestivalen - Marcus Krunegård

Jag hade föreställt mig hur jag med mitt svårmod skulle få gå och se Marcus Krunegård med min pappa, bara för att få visa Marcus för honom och få säga att så där skulle det sverigefinska låta om man satte toner till det.Så där låter svårmod,vemod och utanförskap när man låter det ljuda lite lagom.Men den bästa av världar är alltid så främmande långt borta.Istället får jag gå själv, och stå som jag brukar precis på gränsen mellan dem som står och är lite buttra längst bak i publiken, och dem som står längst fram och hoppar varandra på tårna.

Trästocksfestivalen - Kapten Röd

Det är tamefan helt jävla underbart vilket magiskt startfält Trästocks lyckats dra ihop i år.Och det bästa är att det är gratis.Det är som om folk inte tror att det är sant när man säger det.Gratis.Kostar ingenting.Nada.Noll.

Jag ska få se Kapten Röd.Bara han spelar trasig är jag nöjd.Mer än nöjd.

Nyfikenheten

Så fort drevet går, och någon kändis gjort bort sig, hur det nu än vara månde, så behöver jag aldrig vänta speciellt länge förrän någon av mina närstående försynt ska ringa mig för få veta vem det är. Det här är män som nog är det i särklass nyfiknaste och skvallrigaste människorna jag känner, men som aldrig skulle medge det.Dom har stenkoll på allt och alla i hela sin omgivning, vet allt från skostorlek till bilmodell för alla i byn, bara för att det är något dom av någon absurd anledning lagt på minnet. Men att själva surfa in på Flashbacks Skvallerforum skulle aldrig falla dem in.

Lite beror skvaller och intresset för andra på grunda av bristen på andra intressen. Men samtidigt visar en rimlig nivå av nyfikenhet på ett genuint intresse för sin omgivning. Ändå är nivån för vad som är rimlig hårfin, och långt ifrån gemensam för alla,somliga uppfattar nyfikenhet hotande. Det har fått mig att undra varför. Jag kan personligen känna att det är jobbigt som fasen med folk som ständigt undrar varför varför varför, för att dom tvingar mig att rättfärdiga allt jag gör och det är jobbigt för att jag inte har gjort det och att det är jobbigt att dom genom sina frågor tvingar mig att göra det. Varför gör du ditt, varför gör du datt? Ja, vad fan har du med det att göra? Varje sådan fråga låter lika mycket som en förebråelse som den fråga den är, och det gör mig djupt obekväm.

Men så är jag egentligen likadan själv.Begåvad med en sjuk nyfikenhet, och också galet minne, vilket ofta skrämmer folk i min omgivning.Jag har med tiden lärt mig att tona ner det ena draget, och inte låtsas om att jag vet vad jag vet när det kommer till det andra, men varför ska jag egentligen tvingas göra det? Jag kan inte låta bli att komma ihåg att du sa så där och då om den där.Du får väl skylla dig själv, eller passa din tunga lite nogrannare. Vad folk sällan tänker på är att man lägger på minnet vad dom faktiskt säger, och absolut inte räknar med att man ska konfrontera dem med vad de tidigare faktiskt sagt, och då i ordalag som jag ska alltid, eller jag ska aldrig mer. Detta ska man alltid, tycks det, ta med en nypa salt, och inte som jag, rista in dem för evigt i mitt minne, och sedan, när människan inte lyckas leva upp till sina löften, påminna dem om detta.

För så är det.Kunskap är makt, och så är det med förtroenden också. Att berätta saker för människor ger dem makt över mig, och det är därför jag med tiden kommit att bli allt mer försiktig med vad jag låter folk veta om mig.Det är sorgligt att jag tvingat mig själv att bli så på min vakt, men jag kan inte rå för att jag räds den dagen då den jag anförtrott mig vänder mig ryggen, med vetskap om alla mina brister,misslyckanden, svagheter.

Dagens Youtubeklipp - 10 cc Dreadlock holiday

Det var sommaren 1990någonting och på ett blandband hittade jag den här låten.Vilket resulterade i att det var den enda låten jag lyssnade på den sommaren. Jag,lillebror och kusinen var närmast besatta. När vi skulle åka in till byn och handla, en biltur som tar 20 minuter, så spelade bara den här låten gång på gång på gång på gång.Tills pappa lessnade och tyckte att vi kunde byta band.Vilket vi väl gjorde för någon enstaka låt, bara för att han inte skulle lessna fullkomligt, och sen bytte vi tillbaka till denna.

Dagens Youtubeklipp - The wonder years introtheme

Jag var kär i honom, det medger jag.Att han sen än idag ser ut som ett babyface, det gör det hela så piiiinsamt.Seriöst.Varför är det alltid så.Alla ens barndomscrushes växer upp och blir fula, eller i alla fall inte så snygga som man minns dem, och allt man frågar sig är hur ens smak kan förändras så fundamentalt, over night? Han var gullig, men problemet är att det är det enda han är, än idag.Gullig,söt,men långt ifrån snygg och sexig.

Dagens Youtubeklipp - Bonnie Tyler Holding out for a hero

Mmm.Jag behöver en hjälte.

Sånt är livet

Mamma fyllfer 50 och jag kan för mitt liv inte komma på någon bättre låt att spela för henne än denna.Skulle vara vad som helst med Janis, Ted eller någon annan 70talsikon men så många gånger som hon tvingat mig sjunga den här låten så kan jag inte låta bli att ge tillbaka.

Fyller 50? Men hur i hela friden går det ihop, du som är så gammal kan väl inte ha en mamma som bara är 50?Jo, och då var mina föräldrar ändå, med sina släkters mått mätt väldigt sena ute, som väntade till hela 24 och 25 med att få barn. Detta då den vanliga åldern i min släkt att få barn är runt 17 eller 18 för tjejer och lite efter 20 för killar.

Hursom.Morsan fyller 50 och hon är värdigt ett jättegigantisktmegastort HURRA, för hon är bara så tokjävla bra. Puss äiti! Minä rakastan sinua.

Sommarprataren - Åsa Nilsonne

Jag vet ingenting om den här kvinnan, utom att hon är både terapeut OCH deckarförfattare.Men någonstans så är det alldeles tillräckligt för att väcka mitt intresse. Det kan liksom inte misslyckas.Finns inte en chans att hon kommer göra ett tråkigt program.

Dagens Youtubeklipp - Alexander Salzberger Måsarna skrattar sig hesa

Sommarprataren - Tina Nordström

Tina Nordström.Jag liksom smakar på namnet, och allt jag tänker är...jättegott!!!Jag ber till universum att hon pratar så mycket om mat,sin passion för mat, sin kärlek till matlagning, som jag föreställer mig, och att jag kan hitta en själsfrände i henne.Min omgivning är så tråkig när det kommer till det.Jag har bara folk att prata om det för, inte prata om det med, om ni förstår vad jag menar.Får mig att vilja fly till någon prestigefull kockskola i Frankrike i ren protest, men min fåfänga hindrar mig tack och lov.

Dagens Youtubeklipp - Cat Stevens Wild world

Varenda jävla gång Cat Stevens kommer på tal så kan min pappa inte låta bli att påpeka att Cat Stevens konverterade till islam och numera, sedan många många år tillbaka går under namnet Ysuf Islam.Pappa vi vet det nu.Du har sagt det kanske ett femtiotal gånger de senaste tjugo åren, det finns inte en chans att det kunde ha gått oss förbi.Men tack för omtanken.

Dagens Youtubeklipp - Ida Maria I like you so much better when youre naked

Jåå.Efter suu tagar i Finland sänner jag för att prata lite så här.Jag ror att tet här är sommarens hit.Tusen antra människor har retan sakt tet men jag gillar raten " I like me so much better when you´re naked.Så klart.Bra sit.

Juck it

Inte för att det här klippet illustrerar vad jag menar tillräckligt väl, men i alla fall nästan.Vad jag vill säga är att jag i alla fall, efter att ha dansat dom där två sommarkurserna afrikanskt nu har blivit fullkomligt galen för så snart jag hör musik så börjar jag göra Axl Rosejucket.Eller rockjucket. Eller kalla det vad du vill jucket. Det är pinsamt, men ändå jävligt roligt, just för att det är så fånroligt som sånt som är lite pinsamt ofta är.Mmm.Det var allt jag vill säga.

Sommarprataren - Leif Silbersky

Idag sommarpratar Leif Silebersky.Jag sitter i tomteland och kommer med största sannolikhet inte kunna lyssna på programmet förrän jag kommer tillbaka från min semester.Men jag föreställer mig att han kommer spela en massa klassiskt och prata om ganska tråkiga saker, och att jag kommer bli skitbesviken, och att pappa kommer fråga mig om jag lyssnade och sedan nämna något intressant som Silbersky sagt och så kommer jag gräma mig över att jag inte lyssnat noggrannare.Typ.

Dagens Youtubeklipp - Little Britain Eh eh eh Anne

Dagens Youtubeklipp - Little Britain Mr Manns dissapointed horse

Åh.Det här klippet illustrerar verkligen hur röster kan vara roliga.

Sommarprataren - Michael Segerström

Segerström var verkligen helt jäkla underbar i Darling.Jag vill höra honom lite småputtrigt prata om teater och skådespelandet, det vill jag verkligen.

Dagens Youtubeklipp - Little Britain Fat Fighters

Eveliina hatar facebookupdejtraden

Jag börjar tycka att det här med facebookupdateraden har gått lite för långt. Det har jag tyckt länge, men nu har det gått över gränsen för vad jag kan tolerera.Så till den milda grad att jag bara för att försöka få fram hur absurt det är väljer att uppdatera med konstig jävla skit.Jag orkar liksom inte ta till mig all vardaglig jävla skit som dom här människorna tycks tro att jag skulle vara intresserad av att veta.Vilka jävla narcissister till vänner jag tycks ha.

Det får mig också att undra var gränsen för vad folk kan tolerera på facebookupdejtraden egentligen går.Typ Eveliina väntar barn.Eveliina är nyknullad.Eveliina vill dö.Eveliina är död.Var? Folk lämnar ut sig, men pallar inte med att folk lämnar ut sig själv i samma höga utsträckning, det är väl min aversion ett bevis på om något.Men samtidigt är det just de fjantigheter folk är beredda att lämna ut om sig själva,det tillrättalagda och den alltid lika lyckade fasaden så genomskinlig att man ständigt hoppas på någon någon enda gång ska lyckas vara så uppriktig,rättfram och sårbar man alltid är. Och just därför är det så roligt att driva det till sin spets genom att publicera uppdateringar som inte är annat än rena rama töntigheterna.

Dagens Youtubeklipp - Little Britain Vicky Polard

Men jo. Vi kör en Little Britainvecka. Idag med Vicky.

Tjackrycket

Det är alltid lika läskigt, det där sista rycket man får innan man somnar. Det händer inte varje natt, men den senaste tiden tillräckligt ofta, och alltid precis så att man ska hinna uppfatta rycket, för att man ska lägga på minnet att det överhuvudtaget hänt.Kroppen är så skum och konstigt på det sättet, att man aldrig upphör att förvånas över vad den är kapabel till.

Shuuuuus

Jag kan inte få träskor att funka.Jag känner mig som den lantis jag är.Hur gärna jag än skulle vilja fronta ett par träskor på reggaeklubb så kommer det aldrig hända.Men det vore så underbart.Det skulle lösa alla mina skoproblem på mindre än en sekund.So far har jag köpt tre par skor denna vår. Lågbudget.Och som ett straff för min finnesnålhet, som alltid kommer sätta pris före kvalité, har samtliga par gått sönder.Först kinaskorna, som jag inte brydde mig om att reklamera, sen ett par ballerina från Indiska som jag hade på Erykah Badukonserten och som sprack, och som jag fick tillbaka pengarna för, och nu mina ninjaskor som tydligen inte pallade med en promenad från West Wood till Norrmalm utan börja gå upp i sömmarna.Men eftersom jag nu kommer befinna mig ute i skogen i ungefär en månad så kanske jag, när jag väl får återse civilisationen igen, har blivit så bonnig att jag med stolthet kan bära ett par träskor.Den som lever får se.

Dagens Youtubeklipp - Little Britain Computer says no

Åh. Vilken underbar förebild hon är.Man kan ju inte annat än älska henne. Jag önskar ibland att jag kunde låtsas knappa lite på min dator i bland, sen kort konstatera "Datorn säger neeeeej" till mina kunder. I synnerhet dom som är dumma,tröga,illa förberedda,inte vet gatunamn,nummer eller kommun.

Kärleken e evig

Jag älskade Lena när jag var liten.Så till den milda grad att jag hade en livekonsert från Jönköping inspelad på VHS som jag stod och mimade till.I videon finns ett klipp där Lena mellansnackar och byter kläder, lätt bästa scenen i hela videon. Här brukade pappa vänligt nog trycka på paus så att jag kunde hänga med i klädbytet och byta från en MickeyMouseklänning till en annan. Thats maj dad!Okej att han skrikit på mig i skidbacken, när jag lärde mig cykla, och allt sånt där annat man lär sig och föräldrar ska vara pedagoiska och snälla och trevliga och min pappa alltid totalfreakar för att han har noll tålamod.Det är när jag tänker tillbaka på den där pausen som han la in för att jag skulle hinna göra ett klädbyte som jag förstår att han nog skulle kunna gjort nästan vad som helst för mig, vad som helst för att vara den bästa pappan han kunde vara.

P.s Jag vill inflika att det är Per Gessle som skrivit låten D.s

Dagens Youtubeklipp - Säkert Allt som är ditt

Spelade denna mycket förra sommaren.Det är så obeskrivligt skönt när folk lyckas göra kultur av politiska frågor.Så jävulskt skönt.

Sommarprataren - Peter LeMarc

Peter LeMarc har skrivit en låt som heter Evelina.Det räcker som anledning för att jag ska lyssna på honom.Det och att han kanske kommer prata om ångesten, något som är min arvedel.

To the land of the midnight sun

Jag ska få återse min favorithåla bland alla världens jävla favorithålor, Kallunki. Det finns bara ett Kallunki i mitt hjärta och det är den by som en gång i tiden hade 36 invånare, men som nuförtiden inte hushåller fullt lika många eftersom majoriteten av byns invånare gått hädan.

Hursom.Jag ska dit.Jag är minst sagt kluven till hela den här grejen.Att umgås så intensivt med min far som jag kommer göra den närmaste en och halv veckan kommmer ta väldigt mycket på krafterna men jag har med mig min bibel, Att leva i ljuset av Shakti Gawain och kommer vid de tillfällen då konflikterna hopar sig som allra mest fokusera på den och ta tillfället i akt och meditera lite kring allt det jag aldrig annars tar mig tid att meditera över.

Så ska jag förhoppningsvis få träffa min farmor också.Buhu.Jag blir gråtfärdig bara av att skriva om det, men det känns ändå kul att få se henne.Få hålla hennes åldrade hand i min,och även om inte hon minns, minnas allt jag kommer ihåg. För så är det.Någonstans där inne kanske det finns någon som minns mitt lillgamla jag som alltid hade rätt, alltid visste allt.Men som det är nu, och så länge har varit, har den personen inte gått att få kontakt med.Det gör mig,och väldigt många i min omgivning väldigt ledsna, men har med tiden, hur sjukt det än är, blivit något vi kommit att acceptera.Även fast det svider som fasen.Jag har sagt det förut, men jag kan inte komma ifrån känslan av att allt det där jag och hon upplevt inte finns, aldrig har hänt för jag har ingen att minnas det tillsammans med.Jag har aldrig fått berätta för henne hur mycket hon betytt för mig, hur mycket jag beundrar,respekterar och älskar henne, och det ångrar jag verkligen djupt,nu mer än någonsin.

Lagom till att jag ska åka kommer sommarvädret till Sverige. Det känns ju verkligen helt underbart att jag åker när det kommer, eller kommer det då just för att jag åker?Bara för att göra saken ännu värre så råkade jag gå in på smhis hemsida för att se vilket väder Kallunki kan tänkas erbjuda, och vad möts jag då av om inte ett lite moln, varifrån det singlar, och jag skämtar inte, snöjävlakukflingor.Om det så snöar en enda liten flinga när jag är där lovar jag att ta hagelgeväret och göra min landsfränder ute i skogarna sällskap.

Kallunki erbjuder ju en enormt vacker natur, men så är det också så gott som det enda dom erbjuder.Därför kommer jag endast ha mjukisbyxor på mig de kommande dagarna,vilket får mig att fråga mig själv varför jag överhuvudtaget bryr mig om att packa ner några andra kläder, då dessa inte kommer komma till någon som helst nytta. Möjligtvis när vi är över gränsen igen, men det är nästan två veckor dit.

Sommarprataren - Jonas Wahlström

Förhoppningsvis pratar Jonas om sin fascination för djur på ett sätt som gör att jag kan känna igen mig, känna mig besjälad med honom.Som boende i stan är det svårt att förklara vad med djur och natur som är intressant, utan att man blir stående framför en skara människor som mest liknar fågelholkar. Men så är det kanske så att naturen är obeskrivlig. Hur klyschigt det än må låta så måste den upplevas.

Dagens Youtubeklipp - Coolio Gangsters paradise

Få vet att Stevie Wonder gjorde originalet.Känns onödigt att behöva säga det,men med den okunskap som finns i världen så ser jag det som min plikt att upplysa.

Hurra, jag har mens.Eller?

Att ha mens kommer aldrig bli roligare än vad det är, och det kommer aldrig bli roligt.Hur gärna libresse och gina tricot än skulle vilja, så kommer jag aldrig hoppa av glädje över att få använda ett mensskydd med mönstrat omslagspapper, det kommer inte göra mensvärken mindre tung, inte få min pms att försvinna, inte förinta den molande smärtan i mitt ryggslut.Jag förstår inte var dom har fått det ifrån att det skulle gå att ha mens på ett roligare sätt,eftersom det är så genom jävla yberjobbigt att ha det.Att blöda fem dagar i månaden kommer aldrig bli roligt. Aldrig.Oavsett vilken färg bindorna har. Seriöst.Det är såna här kampanjer som ytterligare får oss kvinnor att framstå som utomjordingar.Bara man luddar in allt så är det bra med det.Som om.Det gör mig bara mer och mer förbannad ju mer jag tänker på det.

Then a hero comes along

Jag älskar biträdet på Guldfynd i Solna Centrum.Hon är min vardagshjälte.Jag kan nog inte med ord beskriva hur tacksam jag är över att hon finns.

Jag ska, eller kanske i stunden redan är, till Finland.Eller på resande fot. Och behövde därför ett reseetui till mina smycken.Jag hade sett såna på Indiska men tyckt att dom var för små och inte ens slagits av tanken att jag behövde dem,förrän jag typ köpte halva Glitterbutiken och därför också vill förvara alla tusen ankelkedjor jag köpt på ett bra sätt.Men i Solna Centrum finns inget Indiska.Det är för övrigt den enda butiken jag på allvar saknar i Solna, annars skulle Solna Centrum vara precis lagomt.

Jag gick i alla fall in på Albrekts Guld men är hade dom bara ett som kostade alldeles för mycket.Och sen gick jag in på Guldfund varpå denna underbara ängeln frågade mig om hon kunde hjälpa till.När jag förklarat mitt ärende gick hon bakom kassan och drog fram den här underbara lilla rosa asken, som jag, hör och häpna, FICK AV HENNE.GRATIS! Min tacksamhet vet alltså inga jävla gränser. Det är helt fantastiskt.

Dagens Youtubeklipp- Gym class heroes Take a look at my girlfriend

Den där inledande slingan, den gäckar mig.Varje gång jag går ut med Sandra, så fort jag får ett par innanför västen, så börjar jag nynna på den. Gång på gång på gång. Jag kommer inte längre än till det där nynnandet, utan börjar bara om från början ett par tre gånger. Det retar gallfeber på min omgivning, och jag vet inte vad jag ska göra.

Walk a mile in mine shoes

Busstrejken.Hm.Vad kan man säga om den som inte redan har blivit sagt? Förmodligen ingenting eftersom det upptagit en hel del plats i den lilla bubbla till bloggosfär som jag uppehåller mig i. Folkstackare måste gå flera mil till arbete,systembolag,vårdcentral, vart det än nu vara månde dessa arma människor är på väg.Ja men visst är det väl förjävligt att dom där förbannade jävla busschaufförerna inte har vett att vara lite tacksamma, dom har väl inte valt sitt yrke för att man tjänar så bra som bussförare, då hade dom väl kunnat bli aktiemäklare?Så brukar det låta när sånt här kommer på tal.Kanske inte när bussförare strejkar, men alldeles för ofta när sjuksköterskorna gör det.

Själv är jag lite fundersam över hur jag ska lyckas ta mig hem efter dagens konsert. Eftersom jag de senaste två dagarna raskt nog promenerat sträckan Solna Norrmalm både en och två gånger utan att tycka det var särskilt jobbigt skulle jag kunna tänka mig gå till Djurgården.Jag insåg dock precis att jag ju faktiskt kan ta Djurgårdsfärjan, så Djurgårdsfärjan it is.Den slutar dock gå vid ett tror jag så problemet kvarstår. Att gå därifrån klockan två på natten med ett par glas vin innanför västen är inte ett alternativ.Det är såna här gånger man önskar att man inte haft några feministiska ideal överhuvudtaget och tryckt upp tuttarna i ansiktet på någon mindre nogräknad kille med bil som hade kunnat komma och hämta mig på lilla allmänna gränd.Han måste vara tillräckligt snygg för att andra runt omkring ska bli avundsjuka, men inte ha så bra självförtroende att han förväntar sig en gentjänst.

Eller så kan jag ringa till Taxi Stockholm och fråga om resegarantin gäller? Men lilla gumman, om du tänker efter både en och två gånger så inser du nog ganska snart ATT DET INTE FINNS EN CHANS I HELVETET att resegarantin gäller under pågående strejk.Men så kan ju dagens ungdomar inte ens peka ut Afrika på en jävla karta, att då begära att dom skulle vara kapabla att forma egna tankar är nog alldeles för mycket begärt.

Play ball

Stackarn.Verkligen stackarn stackar säger jag.Men varför tycker man mer synd om en redan framgångsrik människa som går ner sig, än en vanlig människa som alltid varit lite på dekis?Jag kan personligen känna att det inte är ett dugg synd om mig för att jag är tjock, det kan ju inte bli så mycket värre, snarare kan det bara bli så fasligt mycket bättre, men att se någon misshandla sig själv, vilket man uppfattar en kraftig viktuppgång som, det är alltid fullkomligt fasansfullt. Skumt.

Dagens Youtubeklipp - Jah Cure To your arms of love

Till början var han inte så mycket mer än vanlig sommarkatt, med den i särklass bästa låten den sommaren.Men han vägrade liksom släppa taget. Visserligen har det varje sommar kommit en ny låt som kommit att bli minst lika betydelsefull som den första, vilket väl gör att han på sätt och vis fortfarande är en sommarkatt.Men ändå, jag hittar alltid tillbaka till honom, precis när jag som bäst behöver det. Och ikväll ska jag få se honom live.Det känns helt overkligt, på ett sånt där väldigt fjortisaktigt sätt som när man gick på lågstadiedisco och visste att sötaste killen i trean också skulle vara där. Lägg därtill att jag i sommar redan fått se Erykah Badu, och i höst kommer få se Stevie Wonder, så kan jag snart dö lycklig.Så fort 2Pac återuppstår och D'angelo tappar dom där 40 osmickrande kilona han lagt på sig vill säga.

Sommarprataren - Jana Söderberg

Ett av förra årets i särklass bästa sommarprat var Lena Nivander Friström.Även om hon som samtalsterapeut pratade om precis det man kunde ha förväntat sig, så kände jag verkligen att hon nådde fram,på ett sätt som få andra gjorde det året.

Av samma anledning tror jag att Jana Söderberg, som också är samtalsterapeut, kommer ge mig ett stort utbyte, oavsett hur hon väljer att lägga upp sitt program.

Make it work

Jag har fyllt den enorma luckan fotbollsem lämnade efter sig med att titta på säsong fyra av Project Runway.Det är underbart, tills det nu slog mig att ju även detta har ett slut.

Hursom.Den här säsongen är verkligen bättre än någon av de tidigare.Utmaningarna är bättre utformade, borta är de många lagtävlingarna, som jag tidigare har upplevt som djupt orättvisa, och istället har man format tävlingen på ett sätt, som faktiskt gör att man som tittare faktiskt har mer att hämta än tidigare. Istället för att så gott som alltid hålla sig till de modeller som kommer med kitet om man säger så, har man hittat modeller av andra former, som uppdraget där formgivarna får göra kläder av bantares föredetta favoritoutfits, eller göra balklänningar till ett gäng sjuttonåringar.I löv it.Jag har så klart mina favoriter, och har, hör och häpna, inte tagit reda på vem som vinner, trots att det kliar som fasen i fingrara av iver att göra så.So far har jag gillat nästintill allt Rami och Christian gjort, och den sistnämnde älskar jag bara för att han är så absurd hela han.Ni som envisas med att se serien på trean har kort sagt mycket trevligt att se fram emot. Själv är jag upp över öronen förälskad i Tim Gunn, jag vill också ha en catch frase eller två att haspla ur mig, men ingen kan leva upp till hans make it work, och såattee....är inte en catch frase.

Project Runway Tv 3 kl 22.00

1990nånting

När jag gick i högstadiet var det koolaste man kunde ha en Rocco Barocco väska.Jag vet inte hur, men på något sätt lyckades denna trend sakta, mycket mycket sakta, leta sig upp till norraste norrland, alldeles lagom till hösten 1994, om jag inte minns fel. Då kom flertalet tjejer i skolan tillbaka från sommarlovet med dessa väskor, som väl egentligen, eller de facto, inte alls var mycket för världen, men som ändå lyckades göra hela omgivningen fullkomligt mållös.Jag hade själv en i svart, den levde ett kort men mycket intensivt liv, och finns nu någonstans i pappas förråd där den lever en mycket tynande tillvaro och med glädje ser tillbaka på alla dom där högstadiediscona den fick gå på i mitten av 90-talet.

Sommarprataren - Peter Wallenberg

Peter Wallenberg kan nog bli precis så tråkig som man föreställer sig. Men just av den anledningen kan han lika gärna överraska positivt, just för att vad han än gör, utöver det som förväntas av honom, skulle vara att överraska positivt. Inte minst i valet av musik så räcker det med att han med lite ironi spelar Staten och kapitalet, för att folk ska jubla över hans självdistans.

Dagens Youtubeklipp - Jah Cure ft Fantan Mojah Dem no build great man

if the shoe fits

Han jag glömt namnet på ringde ytterst pliktskyldigt upp mig i söndags för att låta meddela att han eventuellt skulle jobba över, och frågade sedan om jag hatade honom.Varför skulle jag göra det? Förakt är så väldigt mycket vettigare, han är inte ens värd att hata. Saken är den att det blir så fruktansvärt uppenbart att han bara gör det här för att han gillar uppmärksamheten när han frågar en sån sak.Och att han vill att det ska vara som han föreställer det sig, när jag inte var ute efter något annat än lite sällskap.Det var han som föreslog att vi skulle ses, sen "glömde" bort det,sen övertalade mig att jag skulle bjuda på middag, och sen bestämde sig för att jobba över istället, inte jag.För mig hade det här kunnat stanna vid halv tre i onsdagsnatt när han bad om mitt nummer, då hade jag kunnat sagt nej, och bara gått därifrån.Istället har jag i sedvanlig ordning blivit ett hopplöst offer för omständigheterna, vilket gör mig lika frustrerad och ledsen som alltid annars. Jag hatar maktlösheten sådant här föder.Jag kommer inte ihåg vad han heter, hans nummer finns inte på eniro, och jag känner ingen han känner så att försöka facebooka honom är fullkomligt uteslutet.Skulle jag kunna göra det skulle jag planera en gruvlig, mycket gruvlig hämnd av klassiskt snitt som inkluderar att jag lämnar ut hans nummer till ett gäng björnar i jakt på sällskap.Passar det inte så.

Men mest av allt hatar jag att jag så gärna vill ha hämnd.Jag trodde jag vuxit ifrån det här, men det kommer jag nog aldrig göra.För jag vet inte hur.

Sommarprataren - Amelia Adamo

På midsommar läste jag Aftonbladets Söndagsbilaga, en bilaga som Adamo var med om att lansera, och kunde där läsa en intervju med just Adamo och hon pratade om vilket hårt och jobbigt liv hon haft, men också väldigt händelserikt.Det är anledning nog att lyssna på hennes sommarprat.I alla fall enligt mig.

Time travels, timetravel

Buhu.Alla bra serier läggs ner.Nej, jag menar alla bra serier som handlar om tidsresor läggs ner.Först New Amsterdam, som väl egentligen inte handlar om tidsresor egentligen, utan bara skildrar livet för en odödlig,Day Break som ju bara går ut på att Taye Diggs hamnat i Twilight Zone och tvingas återuppleva samma dag, och nu även Journeyman. Den senare är en remake av en serie från jag vet inte när, det får ni tamefan ta och googla själva, jag ska väl inte behöva göra allt heller.

Den handlar hursomhelst om stackars Vorenus( åh vad han är het, rödhårig och het är han) som nu bor med sin fru i San Fransisco och åker fram och tillbaka i tiden, upplever typ samma dag men olika år. Blotta tanken på att Vorenus är reporter gör mig helt galen.Begeistrad skulle man kunna säga. Men varför är det bara killar som får snurra runt i tiden och uppleva en massa koola grejer? När kommer vi någonsin få se en kvinna i huvudrollen i en tidsresenärsskildring? Förmodligen först när jag sätter mig ner och skriver ett superbra manus för en sådan.

Dagens Youtubeklipp - Jah Cure Longing for