Skratta eller gråta

Jag hyser minst sagt dubbla känslor för Louise Järleskog.Till att börja med tycker jag att Anna Granat porträtterar henne väldigt bra, och jag kan utan att skämmas tillstå att jag ser flera likheter mellan Louise och några av Sveriges mest framgångsrika kvinnliga sportankare.Det jag tycker är så roligt med Louise är att hon driver med fördomen att tjejer bara bryr sig om utseendet, men det där skrattet satt sig lite i halsen imorse när jag hörde Anna på radion berätta att hon får brev från tjejer som känner igen sig, och från pojkvänner till tjejer som de tycker är som Louise.Vad gör det för oss tjejer som faktiskt är intresserade av fotboll på riktigt, och som vill bli tagna på allvar?