Chris Brown Forever

Chris Browns nyaste singel är verkligen bra, och jag tvivlar inte en minut på att den kommer få rejält med speltid i sommar.Men ändå är det något i mig som stretar emot.Okej att den där mörka rösten som skriker in takten i början ska skapa bilden av att det är en hiphoprnbsouldanslåt.Det köper jag.Men det är just bara det som gör det.Allt annat är bara pop och det på exakt samma vis som Rihannas två senaste låtar varit. Det är pop på det där publikfriande sättet som rnb föreställer sig att det måste vara poppigt på för att få andra än bara redan hängivna lyssnare att ens tänka tanken att lyssna på rnb . Och det gör mig lite ledsen. För jag tycker att det är så mkt bättre när det inte är poppigt, när det är precis så där rnbigt som det ska vara, oavsett om det då betyder att det blir ännu mer komersiellt, eller bara lite smutsigare.Låten vinner verkligen på att framföras av Chris Brown, men det är också just det enda den vinner på.Hade låten hamnat i orätta händer så hade det blivit pannkaka av hela grejen, faktum är att jag kan se framför mig hur Idola eller Danny Sucedo fullkomligt slaktar den här låten, vilket gör mig fullkomligt kall inombords. Hade däremot Darin gjort den hade den om möjligt blivit ännu lite poppigare, men fortfarande lyckats behålla trovärdigheten.Men med videon vet jag inte riktigt var det landar, bara att den för tankarna till Mel C:s sommarhit I turn to you, och att det aldrig kan vara ett bra tecken.